ÅSIKT

Förtjusande satanisk ironi

BARBRO WESTLING ser Teater Terrier i Malmö göra det igen

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det gurglar långt nerifrån, det är intorkat söligt och grått, väggarna flagnar, som huden på de förolämpade. Vi befinner oss på det konstnärliga källarplanet. Fyra orkestermusiker och sex repetitioner till spelningen på museet. En blivande stråkkvartett, om vi bara kunde hålla oss till musiken, suckar första fiolen.

Nu går inte det. Tack och lov, får man säga från publiken. Teater Terrier ger en föreställning så spefullt komisk och brutalt skärskådande att man blir helt förtjust. Inte ett lågt eller mänskligt skrymsle i de tröstlöst repetitiva och obeständigt utbytbara relationerna finns kvar när terrierna är färdiga för kvällen.

Alltsedan starten i Malmö för två år sedan har ensemblen visat mångsidig talang och imponerande självständighet med eget material men här, i mötet med Ulrich Hubs pjäs och Henrik Dahls regi, framstår deras auktoritet och sceniska fantasi i ny glans. Hubs blodigt lekfulla stycke är byggt kring det som går att göra med ord, och med ett gäng som skulle kunna göra äventyr av telefonkatalogen är den vådliga aktionen i stunden en hjärtesak. Tonfall, mimik och kropp, allt går att göra något annat med då man säger orden.

Erik Olsson släntrar in, på samma gång ensam diva och frankensteinskt monster, och berättar om sin manlighet för att härnäst skrynklas ihop till en liten slamsa. De två strävsamma paren är inte heller så stadiga. Monica Wilderoths målmedvetna Marion kan beta av fler än en, och det är inte ens säkert att hon är en så dålig cellist som de andra låter påskina.

Allt är spel om makten och att inte låta någon annan få övertaget. Anders Carlssons förste fiol kämpar vilt för konsten medan lägre drifter drar honom åt andra håll. Ett huvud klämt mellan dörr och skåp säger mer än tusen ord. Sockersött rejäla Susanne Karlsson spetsar blicken demoniskt innan hon meddelar att hon faktiskt tänker säga en sak. Svinhugg går igen, i kärlek såväl som i yrkesliv, men på detta nedslående tema gör aktörerna underbar högdramatik, satanisk ironi och fysisk slapstick i glänsande underhållande variationer.

Teater

Barbro Westling

ARTIKELN HANDLAR OM