ÅSIKT

FN kan stoppa kriget!

JAN MYRDAL om andra vägar till fred

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det tycks som om två av de ständiga medlemmarna av säkerhetsrådet, Förenta staterna och Storbritannien, avser att gå till väpnat angrepp mot en medlem av Förenta nationerna trots världsopinionen och trots att tre ständiga medlemmar av säkerhetsrådet kan komma att använda sig av sin vetorätt. Därmed bryter de mot Förenta nationernas charta och internationell rätt.

Många kommentatorer i Sverige, däribland svenska ansvariga politiker, tycks tro att detta kan innebära slutet för Förenta nationerna som internationellt fredsbevarande organ. Att världen bara har att böja sig för supermaktsdiktat. Det är fel.

Antag att Förenta staterna faktiskt går till krig oavsett ett säkerhetsrådets beslut. Att de sedan med veto förhindrar ett säkerhetsrådets försök att tvinga fram ett inställande av krigshandlingarna. FN är i detta läge alls icke hjälplöst.

Då en sådan situation sedan länge är förutsedd och det sedan mer än femtio år finns verktyg att bemästra sådant fredshot kräver jag att Sveriges statsminister och utrikesminister omedelbart vänder sig till medlemmarna av säkerhetsrådet och uppmanar dem att på tjugofyra timmars varsel låta inkalla Förenta nationernas generalförsamling till vad som på FN-språk heter Samfälld handling för fred.

Det var den 9 oktober 1950 som Förenta staternas dåvarande utrikesminister John Foster Dulles hänvisade till att situationen i Förenta nationernas säkerhetsråd kunde låsas av någon stormakts veto. Han sade bland annat: "Om icke Förenta nationerna gör något för att förhindra detta kan potentiella angripare fortsätta att hoppas och potentiella offer fortsätta att frukta ... Förenta staterna accepterar icke en situation då ansvaret utgör ett monopol för de få och mäktiga. Vi anser att en kunnig världsopinion är den mest ansvariga kraften att utforma mänsklighetens öde. Det är generalförsamlingen som representerar denna världsopinion. Förenta staterna tror icke att i ett avgörande ögonblick två tredjedelar av dess medlemmar kan komma att handla ansvarslöst. Naturligtvis måste säkerhetsrådet ha möjlighet att uppfylla sin första uppgift att säkra internationell fred och säkerhet. Vi hoppas att den så gör. Men om den misslyckas då är det generalförsamlingen som har skyldighet att omedelbart ta ställning till situationen. Förenta nationernas charta ger den denna rätt."

Den 3 november 1950 antog Förenta nationernas generalförsamling med 52 röster mot 5 Förenta staternas förslag enligt vilket:

a) Sju medlemmar av säkerhetsrådet har rätt att i händelse av ett hot mot freden där åtgärder blockeras av någon vetoberättigad medlem av säkerhetsrådet (i nuläget Förenta staterna och Storbritannien) att på tjugofyra timmars varsel inkalla generalförsamlingen.

b) Att en fredsövervakande kommission av 14 ledamöter av generalförsamlingen ges uppdraget att besöka det hotade området. (I nuläget alltså de Gulfstater där Förenta staterna och Storbritannien stationerat trupper.)

c) Att varje medlem av Förenta nationerna skall ställa väpnade trupper till förfogande för att om så behövs med vapenmakt genomdriva generalförsamlingens beslut (i nuläget att Förenta staterna och Storbritannien drar bort sina styrkor från Mellersta östern).

Om Förenta staterna och Storbritannien trots allt söker genomdriva en väpnad aktion har de därmed ställt sig utanför lagen. Den som tror att världen i sådant fall inte har möjligheter att sätta stopp för den enligt egen utsago enda supermakten bör minnas att det finns andra medel än vapen. Filip av Makedonien påpekade för tvåtusenfyrahund-ra år sedan att en åsna lastad med guld kan bestiga den högsta fästningsmur. Generalförsamlingen har all möjlighet att sätta tummen i ögat på Förenta staterna och hota att trycka till om supermakten inte slår till reträtt.

Förenta staterna förmår nämligen föra sina krig och utöva sin makt som enda supermakt blott i kraft av att dollarn är världsvaluta. De är mäktiga på kredit. Om generalförsamlingen beslöt att medlemsstaterna (oljestaterna inte minst) skulle lämna dollarn (till euron om så är) då skulle Förenta staterna falla. Jätten skulle få lerfoten söndersmulad. Det vet var och en som intresserar sig för finansnyheter.

Visst skulle det kunna kosta arbetslöshet och inflation världen över ett tag. Men Turkiets folk anser att nationens överlevnad kan vara värt priset av en tids arbetslöshet och kris. I valet mellan krig utan ände och att sätta ett stopp för supermaktshandlandet vore världsmajoriteten villig att betala priset.

Det är alltså bara för Persson och Lindh att agera.

Jan Myrdal , [email protected] ([email protected])