ÅSIKT

Fattigmansrapporten

Mikael Strömberg om ett par riktigt korkade idéer

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Teckning: JOAKIM PIRINEN

Musikerna är underbetalda och otrygga, orkestrarna går aldrig med vinst, kommuner och landsting som förväntas skjuta till pengar ligger för döden, den statliga kulturpolitiken är mindre förändringsbenägen än någonsin, hyperkommersialismen har lagt beslag på vår kärlek till musik, och drygt 20 procent av publiken får allt svårare att höra eftersom de lider av tinnitus.

Det går att tolka den senaste Musikrapporten från Kulturrådet med åsnan Iors blick. En eländig rapport - över ett eländigt fenomen. Jag kan faktiskt inte minnas någon musikrapport i modern tid som varit så håglös. Utredningen gäller huruvida situationen kan förbättras för genrer som har svårare än andra. Och de förslag som ges är ett slags senkommen centralistisk idé.

Framför allt är det två åtgärder som är mer korkade än andra.

1. Införandet av en statlig ensemble som, får man anta, placeras i Stockholm och rycker ut när Sverige ska visa upp sig och försöka mäta sig med engelska och franska och tyska elitförband för nutida musik. "Det finns konstnärligt motiverade skäl för att staten bör ha en beredskap för etablerandet av en ensemble för nutida musik", skriver utredarna. Gud så dumt! Dels är en orkester, ingen statlig företagsform. Och dels flyttar det inte fram musikens positioner en tum eftersom det inte angriper huvudproblemet: lyssnartrösklarna och lyssnarbarriärerna. Det skulle vara mycket bättre att ge festivalerna Stockholm New Music, Borderlineprojektet i Malmö och Gas-festivalen i Göteborg dessa pengar. För där har plötsligt nya lyssnarmönster uppstått.

I mina öron liknar en statlig ensemble "Stalins gåva till folket", lika maktfullkomlig och enkelriktad.

2. Utredarna menar vidare att det behövs ett nationellt uppdrag inom den nutida musikens område. Man föreslår därför att ett tidsbegränsat uppdrag för perioden 2004-2007 utformas för aktiebolaget Musik i Syd. Här ingår att utveckla Coma till ett Sydsvenskt centrum för nutida konstmusik i Växjö med Palladium i Malmö som knutpunkt och gästspelsscen. Hej norrlänningar! Ni kan känna er blåsta. Gränsen för Norrland flyttas obönhörligen allt längre söderut.

Gång på gång ackumuleras underskott till kristoppar. Så har det alltid varit i kultursektorn eftersom den lever under andra lagar än näringslivets produktivitetstillväxt. Kostnaden per konsert stiger ju ständigt och kumulativt utan att man kan möta detta med rationaliseringar (ställa in konserter, spela kortare konserter, sparka musiker, lägga ner orkestrar). Det kallas Baumols sjukdom och drabbar all fri tjänstesektor.

Sådana här rapporter lär vi få se många av. I synnerhet när den varma likgiltighetens vind blåser över Europa, där alla säger hur v-i-k-t-i-g-t det är med konstmusik, men hur lite det i själva verket betyder när någon stödmiljon hit och dit äts upp av administration.

Varje land kan tyvärr peka på sina "pionjärer och eldsjälar" och sin "starka identitet" utan att massorna märker det. Förrän det är för sent! Konstmusiken är permanent i kris men det finns ingen anledning att låta krisen förinta musiken.

Mikael Strömberg