ÅSIKT

Vad ska vi fira?

ÅSA LINDERBORG om minnen av en man och en politiker

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Per Nyström - i morgon skulle välfärdsarkitekten blivit 100.

Det finns sällan anledning att fira döda gubbar, men ibland kan man göra undantag. Det är nämligen i dagarna hundra år sedan välfärdsarkitekten tillika Sveriges första marxistiska historiker, Per Nyström (1903-1993), föddes. Han hyllas med seminarier på ett par ställen i landet, men frågan är egentligen vad det är som firas. För av det han verkade för - välfärd för alla och en radikal historievetenskap - finns snart bara spillror kvar.

Som socialdemokratisk intellektuell liknade han ingen annan. Redan på 1920-talet introducerade han som ung student marxismen i svensk historievetenskap, men han lämnade snart akademin för att bli pragmatisk statssekreterare åt socialminister Gustav Möller. Men bakom luntorna till det nya socialförsäkringssystem som skulle bli reformismens kronjuvel, och senare som landshövding, uppmanade han oavlåtligt till forskning om Sveriges revolutionära historia. Frustrerad på sin ålders höst konstaterade han att socialdemokratins egen historia kännetecknats av en påtvingat försiktig, socialliberal hållning. Man hade inte ens varit i närheten av att förverkliga sin större målsättning att upphäva motsättningen mellan arbete och kapital genom att "basindustrierna överfördes i allmän ägo och industriell demokrati infördes".

Tiderna har onekligen förändrats. Den socialliberalism som Nyström avfärdade som alltför defensiv, känns i dag nästan subversiv. Och hans tal om ekonomisk demokrati är visserligen bekant men generande avlägset. Nyström var inte, såsom många av dagens socialdemokratiska intellektuella, upprörd över att de svenska liberalerna inte är vänster. För honom var problemet att arbetarrörelsen är för liberal.

Tage Erlander ville i början av 1950-talet göra Nyström till chefredaktör för Morgon-Tidningen, som därmed skulle bli ett marxistiskt alternativ till den "lättköpta liberalism som präglade Dagens Nyheter". Det är en svindlande tanke, att socialdemokraterna mitt under kalla kriget hade planer på ett marxistiskt huvudorgan - i dag anses till och med LO-idédebatt vara provocerande radikalt. Nyström avböjde dock erbjudandet då han tvivlade på partiets möjligheter att kunna föra en gentemot liberalerna självständig, offensiv politik. Och arbetet som statssekreterare hade fått hans ideologiska intresse att svalna: "Ideologi roade mig inte för tillfället, det passade mig inte", kommenterade han sitt beslut. Citatet är djupt nedslående. Redan då lyckades liberalismens grepp över maktens boningar kväva visionerna till och med hos en man med ett sånt ideologiskt patos som Per Nyström. Det är med andra ord inte konstigt om socialismen nuförtiden helt lyser med sin frånvaro i regeringskansliet.

Nästan exakt på hundraårsdagen av Per Nyströms födelse lanserade Göran Persson idén om att det socialförsäkringssystem som Nyström utformade för generell välfärd, ska stöpas om till oigenkännlighet. Det är en händelse som ser ut som en tanke, även om det naturligtvis inte är det. Och just därför finns det anledning att för en stund minnas mannen som enligt legenden ska ha lämnat akademin i Lund för socialdepartementet med orden: "Sitt ni här och skriv historia, så åker jag till Stockholm och skapar historia!" Ibland blir man smärtsamt medveten om att "historia" är ett alltför tvetydigt ord.

Åsa Linderborg