ÅSIKT

Tillsammans är vi starkare

Anne-Marie Lindgren om ett nytt debattforums möjligheter

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Tankarna på en sammanläggning av LO Idédebatt och SAP:s-ABF:s tankesmedja Idé&Tendens väcktes av LO i våras. Det är ännu långt till beslut.

Skälet till förslaget har jag uppfattat som främst organisatoriskt. Både LO Idédebatt och Idé&Tendens är små organisationer; ett samgående skulle förstärka möjligheterna att bidra med kvalificerat debattunderlag

Såvitt jag förstått är avsikten att LO Idédebatts verksamhet då går över i den nya organisationen. Jag har inte uppfattat någon diskussion om att därmed stoppa det ekonomiska stöd som LO Idédebatt i dag ger till debattverksamhet inom andra organisationer.

Det är LO:s sak att avgöra i vilken organisatorisk form man vill stödja idédebatten, och jag har vare sig befogenhet eller anledning att föra LO:s talan i detta avseende. Däremot kan jag ju föra fram hur jag själv, som ansvarig för Idé&Tendens, ser på frågan.

Jag kan se vissa fördelar med en samverkan. Det finns några frågor på dagordningen de närmaste åren av central betydelse för åt vilket håll utvecklingen ska gå - och vilka värderingar som ska styra den. Det handlar om de hot mot jämlikheten som den ökande segregationen redan skapat. Det handlar om hur vi fortsättningsvis klarar finansieringen av solidariska välfärdssystem. Det handlar om att på nytt förena tillväxtens krav med trygghetens.

Det är frågor där LO och SAP har gemensamma intressen och värderingar. Och där lösningarna måste bygga på en samverkan mellan politiska och fackliga åtgärder - ”bara” lagstiftning räcker inte, det handlar lika mycket om attityder och strukturer i arbetslivet.

Och jo, detta är också idédebatt. Idédebatt är inget som flyter omkring för sig själv, ovanför dagspolitikens problem. Idéer konkretiseras i praktisk handling. De ideologiska utmaningarna ställs av verkligheten. Hur samhället ser ut i morgon bestäms av hur vi hanterar det i dag.

Arbetarrörelsens framgångar har berott på förmågan att koppla ihop teori och praktik, där lösningar på konkreta dagsproblem samtidigt fört samhällsförändringen framåt. Centrala sådana lösningar har vuxit fram just ur samverkan mellan parti och fack. Som Rehn-Meidner-modellen och arbetsmarknadspolitiken. Eller ATP-reformen, som på en gång gav LO-kollektivet tryggare pensioner och ett kapital för ett kraftigt ökat bostadsbyggande - som också kunde användas för att skydda jobb i lågkonjunkturer.

Arbetarrörelsens problem i dag hänger samman med att vår förmåga till sådana goda kopplingar minskat. Att stärka den förmågan är alltså en viktig uppgift. Och det verkar mera sannolikt att vi hittar dessa goda lösningar om vi diskuterar dem gemensamt.

Dock kan jag också se vissa invändningar mot en samverkan. LO Idédebatt och Idé&Tendens har olika upplägg. LO Idédebatt har arbetat med att samla olika vänstergrupper i ett gemensamt forum. Idé&Tendens har inriktat sig på att skapa en debatt inom rörelsen (och jag vågar säga att vi kunnat ge en del bidrag till diskussionen om klyftorna i skolan och om möjligheterna att finansiera välfärden i framtiden).

Det finns ingen motsättning mellan att skapa debatt inom rörelsen och att skapa dialog med grupper utanför. Dock krävs en hel del eftertanke hur en sådan organisation ska byggas upp.

En absolut förutsättning är dessutom att denna har en legitimitet som en obunden organisation just för debatt, utan andra restriktioner än att den ska utgå från arbetarrörelsens grundläggande värderingar. Om en sådan legitimitet inte kan skapas fyller en sammanläggning ingen funktion.

Anne-Marie Lindgren

ARTIKELN HANDLAR OM