ÅSIKT

Säg som det är!

Göran Greider om fabriksflyttar, nedläggningar, globalisering och förklädd kapitalism

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: joey ABRAITYTE
Göran Greider.

På den nyss avslutade s-kongressen höll Pär Nuder ett nervöst anförande där han talade om globalisering. Då tänkte jag på Västervik, där jag var för någon vecka sedan. Att ta sig till denna underbara lilla kuststad är något av en strapats såvida man inte kommer sjövägen: tågresan känns som att fara med häst och vagn. I Västervik kom i vintras beskedet att Electrolux dammsugarfabrik, med 1 500 anställda, flyttar från orten ut ur landet trots att den går med ordentlig vinst. En stor händelse för dem som sparkas, men medialt blev det inte något större pådrag; det skrevs nästan lika mycket om de tre anställda som fick gå på tidskriften BLM.

Varför orsakar fabriksflyttar inte några generaldebatter om makt? En förklaring fanns i Nuders anförande: han använde ordet globalisering - och vem kan vara emot globalisering? Jag tror att det är hög tid att kalla nedläggningar och fockandet av folk för vad det är: kapitalism. Reservera ordet globalisering för de positiva sakerna: att folk lär känna varandra över gränser, eller att tyskar och japaner gillar att segla ut i Västerviks skärgård på somrarna. Ordet kapitalism vittnar bättre om löntagarnas vanmakt och om iskylan som kan lägra sig över en landsända.

På senare år har Sverige ibland liknat en krigskarta. Svart rök uppstiger från orter som kvartalskapitalismen precisionsbombat: Gislaved, Kalmar, Bengtsfors, Degerfors. Att säga till de drabbade att de får njuta globaliseringens frukter är ett hån.

En annan förklaring till att det industriella Sverige kommer i skymundan är att det är beläget utanför storstäderna. Huvudkontoren ligger ofta i Stockholm, men produktionen sker på små orter som principiellt anses vara döende. En kväll anländer jag till Hällefors, ett samhälle som plötsligt uppstår ur granskogen och medialt till och med ligger i skuggan av Carl Jans Grythyttan någon mil utanför. På Ovako Steel i Hällefors jobbar dock 600, mindre än hälften mot för en generation sedan, men produktionen är ultramodern och mångfaldigad. En annan kväll far jag in i Finspång. Där är Siemens väldiga byggnad, bredvid det gamla slottet: 2 000 anställda. Och i Borlänge betraktar jag ofta röken från stålverket. Finns detta Sverige längre på den intellektuella kartan?

Vi lever i det postindustriella samhället, heter det. I planetär skala är emellertid inget påstående felaktigare, ty i detta nu genomindustrialiseras världen och fler människor än någonsin arbetar inom industrin. Också för Sveriges del är den postindustriella tesen smått dåraktig: en mycket stor del av landets BNP härrör från ofta ytterst avancerad industriproduktion. Visste ni att Sverige är det ledande gruvlandet i Europa? Mer malm bryts i dag än för hundra år sedan.

När jag hör representanter från rörelsen tala om strukturomvandlingen och allt gott den för med sig blir jag numera orolig. Visst är det sant att det dumt att hålla okvalificerad och olönsam produktion under armarna. Problemet är bara det att till exempel däcktillverkningen i Gislaved var just teknologiskt världsledande. Misstanken smyger sig på att både LO och SAP lever kvar i en svunnen tid när folk kunde dra till nya branscher eller till en växande offentlig sektor när fabrikerna las ner, ja i en tid när ägandet var mer rationellt och produktionen sattes i första hand.

Borde vi förbjuda vinstgivande företag att flytta? frågade en Electroluxanställd i Västervik. I många europeiska länder är det mycket dyrare för företagen att lägga ner; här kostar det ingenting.

Globalisering är gratis. Kapitalism är dyrt för folket.

Göran Greider

ARTIKELN HANDLAR OM