ÅSIKT

Arméer att hyra

SVEN ÖSTLING om det privatiserade kriget: en lönsam bransch. Och livsfarlig

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

De fyra amerikanska soldater som dödades och vars kroppar skändades i Falluja i Irak den 31 mars var, kom det fram, i själva verket anställda av vaktbolaget Blackwater USA.

Enligt The Guardian (5 mars) rekryterar Blackwater kommandosoldater från Pinochets gamla armé i Chile för att, på kontrakt med Pentagon, vakta oljekällorna i Irak.

Frågan är, särskilt efter den senaste tidens avslöjanden om förnedring, brutalitet och tortyr som i många fall utförts av privatanställd personal, vad den här privatiseringen av militär verksamhet innebär.

Mellan 1994 och 2002 har Pentagon lagt ut över 3 000 beställningar till ett värde av över 300 miljarder dollar till företag av den här sorten.

I december 2001 (obs tidpunkten) tecknade den amerikanska armén ett långtidskontrakt med Kellog, Brown and Root (KBR), ett företag i Halliburtonkoncernen. Kontraktet innebar att företaget mot 200 miljoner dollar skulle förse armén med förläggningar för 100 000 soldater i Irak (Logistics Civil Augmentation Program). Vidare skulle KBR bygga fångläger för 28,2 miljoner dollar - man hade ju erfarenhet efter att ha byggt Guantánamo-basen.

I januari 2004 fick KBR beställning på utvecklingen av oljefälten i Irak, i samverkan med ett brittiskt bolag, till ett värde av 2 miljarder dollar. För övrigt är KBR huvudägare till Davenport Royal Docks i Storbritannien, där atomubåtarna byggs och underhålls. Man sysslar med underhåll och logistik och är ett av de största bolagen i en bransch som benämns PMF (Private Military Forces).

I dag uppgår den privatanställda militära personalen i ockupationsmakternas tjänst i Irak till mellan 10 000 och 20 000. De är fler än de brittiska soldaterna. Vinnell, ett annat bolag i branschen, har över 1 400 anställda i Saudiarabien och ansvarar sedan 1975 för utbildning och säkerhet till ett värde av mer än 800 miljoner dollar.

Utbildningen av irakisk polis ligger i händerna på ytterligare ett annat amerikanskt bolag, Dyn Corp, som efter kriget i Bosnien fick uppdraget att träna bosnisk polis (några anställda avskedades dock sedan det visat sig att de ägnade sig åt att köpa, sälja eller våldta kvinnor. Något åtal väcktes dock inte.)

Den Operation Storm som vände ett hotande nederlag för Kroatien i kriget mot Serbien till seger anses vara planlagd och strukturerad av MPRI, ett företag som skryter med att ha fler generaler per kvadratmeter än Pentagon. 1996 kontrakterades MPRI för att i stället stödja den bosniska armén; kontraktet blev ekonomiskt möjligt genom stöd från Saudiarabien, Kuwait med flera gulfstater.

Snart fanns MPRI i Afrika. Den amerikanska staten kunde inte stödja regimen i Ekvatorialguinea, som är en av de mest repressiva diktaturerna i världen, men MPRI kunde teckna kontrakt med diktatorn som därmed kunde sitta kvar vid makten. Kring Ekvatorialguinea finns oljefält som beskrivs som den afrikanska motsvarigheten till Kuwait.

KBR, MPRI, Vinnell och Dyn Corp är stora och väl ansedda företag. Deras verksamhet står under Pentagons kontroll - men man kan också fråga sig vilken kontroll bolagen har över den amerikanska politiken. Vicepresidenten Dick Cheney har varit vd (1995-2000) i Halliburton, där KBR ingår. Och försvarsministern Donald Rumsfeld förhandlade 1991 med Saddam Hussein om reparationer av oljefälten för Bechtel, ett jätteföretag där förre försvarsministern Caspar Weinberger varit vice vd.

Mindre privata militära bolag har startats och vuxit snabbt (amerikanska, sydafrikanska, brittiska, israeliska etc) - vilket tyder på att verksamheten är lönsam. Ett 60-tal av dem har hemsidor på internet, där de bland annat söker personal.

Ett av företagen presenterar sig så här på sin hemsida:

"Sandline International är ett Privat Militärt Företag (PMF) som specialiserar sig på problemlösning och rådgivning.

Företaget etablerades i början av 90-talet för att fylla ett tomrum i eran efter det kalla kriget. Vår företagsidé är att erbjuda regeringar och andra lagliga organisationer specialiserad militär expertkunskap i en tid då den västliga världens nationella öns-kan att ge aktivt understöd åt vänligt sinnade regeringar och att stötta dem i konflikter har minskat avsevärt liksom deras förmåga att ställa upp mins-kat.

Sandline är ett privatägt och oberoende företag. Det är registrerat i Bahamas och har kontor i London och Washington."

Sandline kan erbjuda bland annat specialstyrkor (antiterrorist och antinarkotika), helikopterburna styrkor, örlogsfartyg, piloter och ingenjörer, livvakter.

Alla dessa PMF-företag måste givetvis se till att de har kunder och 2001 spenderade de mer än 32 miljoner dollar på lobbyverksamhet .

Problemen med denna omfattning av den privata militära verksamheten bör vara många.

Kan USA gå ut i krig utan att försäkra sig om stöd från den privata marknaden?

Hur påverkas besluten i Vita huset med omnejd av den omfattande lobbyverksamheten för att krigsbolag ska ha något att göra?

Vad händer när privatanställda bryter mot krigs-lagarna - de kan ju inte ställas inför krigsrätt?

De avancerade elektroniska vapensystemen kan bara hanteras av experter, som hyrs in från den privata marknaden. Tänk om de strejkar?

I och med att "outsourcing" av militär verksamhet inte bara blivit tillåten utan till och med satts i system i USA har slussarna öppnats runtom i världen. Att risken för terrordåd växer är uppenbart. Privata militära företag uppstår och försvinner - alla är inte lika seriösa som de stora bjässarna i USA.

Vapen och soldater är lättillgängliga och lättköpta och internet är oöverblickbart. Slutet på det kalla kriget, murens fall och Sovjetunionens sönderfall ledde till att mängder med vapen och soldater blev överflödiga. Bara antalet handeldvapen i världen uppskattas till 550 miljoner.

Samtidigt finns det oroshärdar i världen, kanske främst i Afrika, där regeringarna är svaga men har stora naturtillgångar, särskilt olja och diamanter - som internationella bolag har intressen i. Mot inteckningar i dessa naturtillgångar kan de teckna kontrakt med de privata militära bolagen, som raskt får den lokala regeringens välsignelse för sin verksamhet.

Det privatiserade kriget kan knappast ge oss en säkrare värld och det verkar som om kongressen i Washington blivit varse problemen. Frågan är om den svenska regeringen noterat dem.

Sven Östling ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM