Aftonbladet
Dagens namn: Severin, Sören
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Ragga publik
- till varje pris?

    I dag startar Riksteaterns kongress. Med ökande publiksiffror i ryggen och en ny ordförande efter Peter Örn (som gick till radion) ska folkrörelsen välja väg för framtiden.

Vissa villovägar borde man bort ifrån, skriver BARBRO WESTLING i en kritisk granskning av en verksamhet som fokuserat mer på siffror än på det konstnärliga.

Världens största teater. Nästan 770 000 besökare och 240 miljoner kronor i bidrag från staten. Vi talar om Riksteatern - hela Sveriges teater - som denna vår ger 24 föreställningar på turné från Arvidsjaur till Ullared. En väldig apparat, en s-märkt koloss, tänkt att tjäna den som sitter någonstans i den svenska landsorten och väntar.

Syftet kunde inte vara bättre. Att sprida kulturen genom att komma till publiken där den är. Riksteatern är en folkrörelse som äger en teater och man strävar efter att vara god och vilja gott. Det särskiljer Riks från andra svenska teaterinstitutioner. På Riksteatern tror man på engagemanget och vill få engagerade människor att mötas och bli fler. "Riksteatern står attraktiv och stark", säger vd Ulrika Årehed Kågström och eldsjälarna slår vakt om sin folkrörelse. I föreningar och bland medlemmar talar man lika övertygat om den livsviktiga teatern.

Men vad är det Riksteatern erbjuder, vad spelar man för teater?

På Riksteatern talar man i dag hellre om scenkonst än om teater. Tittar man på repertoaren förstår man varför. Musikprogram, krogshower, stå-upp, musikal och kaféunderhållning präglar utbudet. Trevligt, men inte precis livsviktig teater.

När Lars Norén tillträdde som konstnärlig ledare för Riks Drama trodde nog många att han hade betydelse för hela Riksteatern. Det hade han också. Den beramade Sju Tre satte Riksteatern i brännande fokus av medier och debatt. Riksteatern behövde Norén, för att leva upp till sitt tal om att vara angelägen. Men Riks Drama har endast 7 procent av budgeten och spelar få föreställningar. I höstas turnerade man med Noréns Kyla, i vår har man spelat totalt 28 föreställningar i landet av Manuel Cubas knappt timslånga stycke Knacka på din egen dörr och Caryl Churchills Ett vackert barn. Ulrika Josephson, chef på Riks Drama må tala både vackert och övertygande om det stora behovet av allvar och dialog. Hon och Lars Norén har ändå fogat sig i de givna mallar som Riksteatern satt upp.

 

Riks Drama är "smal" medan Riks Gästspel är "bred". Ronny Eriksson spelar bara i vår 60 föreställningar, musikalen Pizzeria Gasolino från Scalateatern spelar 30 och Suzanne Reuter och Krister Henriksson går efter utsålda hus i Stockholm på turné med 26 föreställningar av Vem är rädd för Virginia Woolf?. Lill Lindfors sjunger, Pernilla August läser poesi och så Ondskan för 700:e gången med Benny Haag. Med 27 procent av budgeten svarar Riks Gästspel för distribution av publikanpassad och kommersiell teater.

Staten kräver att Riksteatern både ska ge bred spridning och vidmakthålla höga publiktal ute i landet. Därför lyssnar Riks Gästspel på vad publiken vill ha. "Bredden är bra i sig", säger Ann Lund på Riks Gästspel. I takt med att kulturbegreppet expanderar tycks smörgåsbordet bli svaret på alla problem och på Riks Gästspel står det bredaste smörgåsbordet dukat.

Forne Riksteaterchefen Hans Ullbergs taktik - att bli stark genom att lägga allting under sig - går i dag dessutom hand i hand med Kulturrådets krav på samproduktion. Riksteatern samproducerar med Västanå Teater, Stockholms Improvisationsteater, Vicky von der Lancken, Backstage - men det är Broadway-tänkandet som styr. Publiksuccéerna ska ses av fler, trots att bussarna i dag redan går fulla till storstadens privatteatrar. Var finns den självständiga och satsande teatern? Vad blev det av de "riktiga föreställningarna" frågar man sig ute i föreningarna där man börjat bli trött på lättsamma kafé-program och enmansföreställningar.

På 70-talet ville Pierre Fränckel stärka Riksteatern som producerande teater. 1997 tillträdde Tomas Lyrevik med rakt motsatt tanke, avskaffade teaterchefen samt gjorde Riksteatern till en platt organisation. Riksteatern blev Riks Drama, Riks Gästspel, Unga Riks, Tyst Teater, JAM samt Cullbergbaletten och Södra Teatern med täta skott mellan avdelningarna. Var sak på sin plats och alla sköter sitt.

Unika Tyst Teater fortsätter men har svårt att sälja till arrangörer som har alltmer ont om pengar. Emma Kjellander på JAM vill göra den nya scenkonsten, med street dance och spoken word och med "nya arrangörer, nya konstnärer och ny publik" medan Cullbergbaletten sedan länge framgångsrikt distribueras av Riksteatern. Men när ska något intressant hända mellan Cullberg och Riksteaterns andra avdelningar, för att nu ta det mest oväntade? När ska man se Riksteatern skapa en överraskande teatersuccé eller ett rejält fiasko?

 

I Hallunda sitter fem kvinnliga chefer och håller med varandra om att varje avdelning är "specifik" och ligger "i framkant". Kanske är det därför man nu börjat bekymra sig om själva varumärket. Enligt varumärkesanalytikern Bengt Håkansson har nämligen uppstickare som JAM och Unga Riks blivit alldeles för självmedvetna och tydliga. "Man riskerar glömma bort vem mamman är", säger han. Men var finns då mamman i detta lite av varje?

 

Regissören Carolina Frände kom som ledare till Unga Riks med en idé om att "göra det som ingen annan teater har råd att göra, det som inte behöver en stor publik" och hennes säsong av prövande av nya former blev en energisk och konstnärlig nytändning som dock fick ett abrupt slut. Riksteatern valde illavarslande nog sina centralistiska intressen före en djärv och idérik ledare som Carolina Frände.

Runt om i Sverige står i dag personal på välutrustade kulturinstitutioner och bara väntar på pengar till att producera. Också på Riksteatern står verkstäder och repetitionssalar tomma. 240 miljoner är mycket pengar. För att producera teater krävs det kanske ännu mer.

Men det saknas en övergripande konstnärlig diskussion på Riksteatern, det saknas ett konstnärligt råd, kanske saknas det också en teaterchef med vilja och ansvar att göra något speciellt med hela teatern. I nuläget ser arrangörs- och marknadsavdelningen med sina 13 procent av Riksteaterns budget till att hålla grytorna kokande.

Till regionteatrars förtrytelse gör man proffsig show med inhyrda skådespelare och lockar med guldklubbar för att få arrangörerna att köpa. Publiksiffrorna pekar uppåt, medlemmarna blir fler. Helt klart kan man på Riksteatern sälja en teater. Men har man intresse och förmåga att leda en?

Barbro Westling
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet