Aftonbladet
Dagens namn: Naemi, Naima
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Åtta rader som vi inte glömmer

GÖRAN GREIDER om ett snabbskrivet mästerverk

    Hur förhåller sig dikten till politiken? Det är en evigt aktuell fråga som GÖRAN GREIDER återkommer till i en bok - Bakom TV:n ändrades ljuset - 61 politiska dikter - som utkommer på Bonniers till våren.

Aftonbladets kultursidor kan publicera tre texter ur boken. Den första handlar om Erik Blombergs Gravskrift.

Erik Blomberg.   Erik Blomberg. Foto: arkiv

GRAVSKRIFT

Här vilar

en svensk arbetare.

Stupad i fredstid.

Vapenlös, värnlös.

Arkebuserad

av okända kulor.

Brottet var hunger.

Glöm honom aldrig.

Den 17 maj 1931 stod Erik Blombergs dikt Gravskrift att läsa i tidningen Socialdemokraten. Den damp ner i ett Sverige som sjöd av folklig upprördhet.

Dikten måste ha skrivits snabbt, för det hade bara gått några dagar sedan militären den 14 maj gav eld mot demonstrerande arbetare i Ådalen och fem människor mördades, däribland en ung kvinna som inte var med demonstranterna. Händelserna i Ådalen 1931 ledde fram till ett förbud mot inkallandet av militär vid demonstrationer.

Idag är Erik Blomberg (1894-1965) en närapå bortglömd författare, men han var på sin tid en viktig kulturpersonlighet: poet, översättare, aktiv i vänsterradikala Clarté tillsammans med gestalter som Karin Boye, Arnold Ljungdal och många andra. Hans ursprung var borgerligt men han kom i arbetarpressen att ta strid för radikala socialistiska idéer, för psykoanalysen och för den frambrytande arbetarlitteraturen. Litterärt tillhör han snarast tiotalisternas skara, inträngda mellan det brusande nittiotalet och den annalkande modernismen. Göran Hägg skriver träffande om honom i sin svenska litteraturhistoria: "Han tog Sten Selanders parti i fejden mot modernismen - ett brott som straffats med utsuddning ur den av modernister skrivna historien."

 

Ändå är den dikt som han numera ihågkoms för formellt just mycket modernistisk. När man läser Blombergs dikter går man på en hård mark av meter och rim, som ofta känns rätt så ofruktbar, och Gravskrift är en av de ytterst få dikterna i hans produktion som skrivits på fri vers. Kanske var dikten rentav bara ett utkast till något rimmat han ville skriva men tidsbristen gjorde att han inte hann? Plötsligt såg han att utkastet levde.

Politiken, dess feber, dess brådska, befriade honom och dikten står där, nästan 75 år senare, frisk och omedelbar. Sin styrka får Blombergs dikt genom sin koncentration, ja den tycks uthuggen på en gravsten. Möjligen hör man någonstans ett eko av Edgar Lee Masters Spoon River. Politiskt effektiv dikt, vilket detta är kanske det mest lysande exemplet på, arbetar ofta med igenkännandet och bekräftelsen som medel. Dikten vill bevara ett minne och är kongenial med sitt syfte inte minst för att den är så lätt att memorera.

I en poesidebatt en gång skrev en litet snobbig kritiker ut sitt förakt för dikter som "är lätta att memorera". Men sådana dikter kan försätta berg.

 

Blombergs poem är glasklart och omedelbart begripligt i alla sina detaljer men vänder ändå ut och in på språkets vedertagna betydelser när överhetsstaten skildras som en brottsling, kulorna från militären sägs vara "okända" och arbetaren arkebuseras i fredstid. Dikten är på en och samma gång ett modernistiskt mästerstycke, unik i Blombergs produktion, och en vredgad och entydig paroll som är lätt att lära sig utantill. Dess tillkomst var för författaren kanske lika slumpartad som en rikoschett.

Blombergs dikt kan fortfarande ge ljud ifrån sig. I mitt medvetande dök den upp hösten 2002 när en statlig utredning föreslog att militär skulle kunna kallas in vid terroristattacker. Den presumtiva skaran av terrorister är idag, i maktens ögon, betydligt större än före den elfte september och före alla de stora demonstrationer, med våldsamma konfrontationer mellan polis och vissa demonstranter, som ägt rum under senare år. Blombergs dikt citerades här och där i efterdyningarna av Göteborgshändelserna i juni 2001.

Sverige var länge ett av de bråkigaste länderna i Europa, med ständiga konflikter på arbetsmarknaden, men det är en historia som efter 1938 alltmer kom att förträngas. Så sent som i den nya Nationalencyklopedins första upplagor togs Ådals-händelsen upp under uppslags-ordet "Ådalskravallerna", det vill säga skulden lades på bråkiga demonstranter.

Blombergs åtta korta rader från maj 1931 öppnar ett kikhål i den historiska muren.

Göran Greider

Nästa artikel:

Om en dikt av EVA STRÖM

SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet