ÅSIKT

Att läsa med ena handen

CLAES WAHLIN om självbefläckandets historia

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

När Strindberg i Tjänstekvinnans son berättar om hur han lärde sig masturbera av en äldre kamrat medan de badade, kände han ingen skuld över handlingen. Först när han hittar en bok om denna förskräckliga, rent av livsfarliga, vana avstår han för att från det han är arton ägna sig åt könsligt umgänge med det motsatta könet.

Strindberg är i gott sällskap, till exempel skriver Wagner till Nietzsches läkare för att delge denne sin egen syn på sin forne väns psykiska kollaps - om nu läkaren skulle missat några ledtrådar - och föreslår att Nietzsche borde behandlas efter förmodan att problemen kom sig av för mycket masturberande. En ung poetvän, visste Wagner, blev minsann blind av vanan.

Och även om vi i dag inte tror, som en av det tidiga 1800-talets experter i frågan, Pierre Jean Corneille Debreyne, att masturbation leder till förlorandet av hälsan, minnet, intelligensen, livskraften, socialiteten samt samtliga moraliska förmågor - allt som gör oss mänskliga - så är ännu denna autoerotiska aktivitet mer skamfylld än de mest egenartade utsvävningar innefattande redskap, hjälpmedel eller medagerande i den ena fantasifulla kombinationen efter den andra.

Faktum är, som Thomas Laqueur visar i sin fascinerande Solitary Sex - A Cultural History of Masturbation, att masturberandets synd är ett slags oäkta avkomma till det moderna samhället. Innan 1700-talet fanns inte alls samma oro, och även om Plinius d ä berättar om greken som satisfierade sig själv mot någon av Praxiteles vackra skulpturer, tycks antiken varit föga bekymrad över beteendet.

Inte ens kyrkan har haft särskilt mycket att säga i frågan. Förvisso skall ingen säd spillas på hälleberget, men bibelstället är omtvistat; det kan lika gärna handla om coitus interruptus. Det viktiga var att människan skulle föröka sig. Dessutom var masturberandet ett sätt att undvika prostituerade och sjukdomar. Och Samuel Pepys, i sin berömda dagbok från 1600-talet, har förvisso dåligt samvete för sitt myckna masturberande (till och med i kyrkan), men känner betydligt större skuld för alla sina pub- och teaterbesök.

Den moderna masturbationens historia inleds i stället av en anonym skrift som utkommer kring 1712 vars imponerande titel till och med överträffar vår tids varningstexter för tobak: Onania; or, The Heinous Sin of Self Pollution, and all its Frightful Consequences, in both SEXES Considered, with Spiritual and Physical Advice to those who have already injured themselves by this abominable practice. And seasonable Admonition to the Youth of the nation of Both Sexes.

Boken utkom någon gång mellan 1708 och 1716, dess författare, som Laqueur är den förste att ha spårat, var en ansedd läkare vid namn John Marten. Åtskilliga upplagor ges ut, varje gång med nya tillägg utifrån läsarbrev (äkta som fabricerade), samt med köperbjudande om vederbörliga medikamenter.

Marten har en kollega i Schweiz, den mycket respekterade Samuel Auguste David Tissot, vars L"Onanisme 1759 blir en omedelbar och seglivad försäljningsframgång. Minst sextioen upplagor en bra bit in på 1800-talet, vilket kan jämföras med Rousseaus La Nouvelle Héloïse, som nådde etthundratrettiosju upplagor. Det är ju också Rousseau som står för den berömda formuleringen om böcker att läsa med ena handen.

Vad är det då som händer i början av 1700-talet? Vi talar om seklet som hyllade fantasin och de sentimentala känslorna, men också om seklet som ser en ny ekonomisk och social rörlighet. Med hjälp av känslorna länkas det fysiska och det mentala samman, själen och naturen hör ihop. Det är också under 1700-talet som den empiriska associationspsykologin etableras, den som hävdar att själen är en tabula rasa, en oskriven tavla - allt vi vet och känner härrör från sinnesintrycken av yttervärlden. De kroppsliga erfarenheterna kan penetrera själen, liksom själsliga skador kan skada kroppens mekanik.

Det är också det sekel då den materiella lyxen, överflödet, blir en möjlighet för andra än adel och kungahus. Den moderna marknaden innebär att allt fler riskerar att moraliskt korrumperas av konsumtionens frestelser. Marknaden kräver socialitet, ett smidigt samarbete som i bästa fall skapar harmoni, i värsta fall anarki.

Tre saker, enligt Laqueur, gjorde att solosex betraktades som onaturlig: den riktade sig mot fantasiobjekt, i stället för mot verkliga begärsobjekt; den var osocial och när den var social var den det på fel sätt (elaka tjänare som lärde barnen, skolkamraters dåliga inflytande - man sökte alltid en yttre förklaring: maskar, tättsittande klädesplagg), samt till skillnad från andra begär kunde denna varken stillas eller modereras. Varje individ hade dessutom obegränsad tillgång, onanin är gränslös: det är ju så himla enkelt, det är gratis och det straffas inte. Masturberandet står alltså utanför sedvanan, ekonomin och lagen.

Fantasin, föreställningsförmågan eller inbillningen (engelskans imagination), är överallt under 1700-talet (tidigare sågs den som en andra rangens förmåga, hyggligt nyttig när det gällde att mediera mellan sinnesintryck och förnuft). Den är en grundbult i diskussioner om allt från ekonomi över känslighet till moral och estetik; en oemotståndligt förförisk förmåga tätt lierad med nyhetens behag, förändring och frihet. Problemet är att den måste användas på rätt sätt. I fallet med solosex används alla rätta dygder på fel sätt.

Masturbationen blir ett självgenererande system, ett kroppens hemliga språk där endast utövaren kan tyda tecknen i en privat sfär av begär och tillfredsställelse som ligger helt utanför den sociala sfären. Solosex är ett fiktivt begär, en bedräglig njutning vitt skild från tvåsamhetens virtual reality-orgasm. Samtidigt var den privata sfären en av det civila samhällets grunder, det privata var ett slags sanningsgrund och platsen för det autentiska jaget.

Den självregim som masturberandet innebar blir motsatsen till den samhälleliga regimen av tanke och moral. När den fram till tidigt 1700-tal till synes naturliga, hierarkiska ordningen, garanterad av himlen och Gud Fader själv, urholkades, så blev vikten av individens förnuft, behärskning, känslighet, föreställningsförmåga och utbildning desto större.

Hur individen skall bli en fungerande del i den nya politiska och sociala ordningen - en medborgare - är 1700- och 1800-talens stora moralfilosofiska och politiska problem. Att onanera är att negera detta, ett solipsistiskt avvisande av det offentliga livet och den föreställningsförmåga som tjänar mänskligheten och konsten. Rena galenskapen alltså.

Att konsumera, läsa romaner och erotik har alltsedan 1700-talet varit intimt sammantvinnade. Romanen var riktigt farlig. Marknaden kunde kollapsa, kredit förfalla och finansiella bubb-lor spricka. Men romanen hade ingen realitetsprincip som garanterade överflöd eller fantasins gränser. Masturberandets synder - misstänkliggjord ensamhet, hemfallandet åt det myckna fantiserandet, till synes beroendeframkallande - har en parallell i den tysta romanläsningen. Skillnaden är att folk alltid har masturberat, medan vanan att läsa tyst framträder långsamt för att kulminera just under 1700-talet. Solitärt sex var generalexemplet på vad det tysta romanläsandet, moraliskt sett, kunde leda till.

Romanen var annars ett moralens goda verktyg, en metod för självfostran. Men nu blir den i stället ett slags sängkamrat för kvinnan, den viskar förföriskt och väcker slumrande passioner, eller som skriftställaren George Colman uttryckte saken: "Fröken läser, hon smälter, hon suckar." Anti-masturbatiska böcker skulle alltså fungera som romaner, men med rätt moral. En av den tidiga litteraturkritikens uppgifter var just att skilja det oskyldiga från det syndiga.

När Marstons Onania publiceras minns man fortfarande tulpanfebern, den är också samtidig med Defoes Robinson Crusoe, denna den nya marknadsekonomins bok par préférence. Europa drabbas av sin första börs-krasch och Bank of England är en relativt färsk institution (1694). Kaffehus och tidningar växer lavinartat, tänkare som Mandeville och Hume försvarar lyxkonsumtionen och, som Laqueur sammanfattar masturberandets problem: "Eftersom det i kroppen representerar några av det nya marknadsinriktade samhället djupast liggande spänningar, var solosex för det civila samhället vad lusten hade varit för den kristna ordningen; onanin kidnappade några av det civila samhällets dygder och förvandlade dem till synder, det var den nya sociala och kulturella ordningens nattsvarta baksida."

Historien efter Freud är mer bekant. Civilisationsprocessen hade att transformera den narcissistiska, autonoma njutningen, som autoerotiken innebar, till kultur. Men Freud blir aldrig riktigt vän med onanin. Han såg masturberandet som en utvecklingsfas, en del i hur vi blir den vi är, hur det polymorft perversa och njutningssökande barnet blir en vuxen människa. Han delade likväl den underliggande moraliska synen, att det fanns en spricka mellan det alltför individualistiska självet och den sociala ordningen.

Laqueurs mer kortfattade genomgång av senare delen av 1900-talet håller inte riktigt samma höga halt. Kopplingen mellan politik och en sexuell och moralisk ordning finns nog förvisso. Och alla exempel på masturberandet som ett element i 60- och 70-talens radikalism, eller de omfattande försäljningsframgångar tidiga feministiska böcker som The Sensuous Woman (1969) av pseudonymen J (Terry Garrity) eller Our Bodies, Ourselves: A Course by and for Women av Boston Women"s Health Books Collective (1971) hade, tyder förvisso på ett slags domisticerande av masturberandet. Men nog är det ändå en bit kvar innan var och varannan medborgare klistrar upp sexföretaget Good Vibrations affisch från 2002 inför deras försök till inrättandet av en Nationell Masturbationsvecka med uppmaningen: Tänk Globalt, Masturbera Lokalt.

Och vem har inte sett det berömda Seinfeld-avsnittet (The Contest, 18 november 1992), där 1712 års skräck blir 1992 års skämt? Vi har Derridas berömda liknelse om att masturbation förhåller sig till sex, som skrift till tal och föreställningsförmåga till verkligheten.

1712 års Onania, trots Freud, feminism och ironi har ännu inte gjort denna av allt att döma högst mänskliga aktivitet rumsren. En färsk studie av gibbonapor, som växt upp under människors översyn i fångenskap, har noterat att aporna masturberar med handen, i stället för att som i frihet gnida sig mot ett träd. Kanske är det ett sätt att identifiera sig med sina fångvaktare.

Kulturhistoria

Claes Wahlin