ÅSIKT

Är de inte riktigt kloka?

DOKTOR GORMANDER försöker ställa en diagnos

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Rättegången i Göteborg mot professorn i barnpsykiatri, Christopher Gillberg, handlar om underlaget för den studie som ledde fram till begreppet damp (deficits in attention, motor control and perception). Professorn vägrade lämna ut materialet, 22 hyllmeter, 100 000 sidor, och lät istället köra det genom en papperstugg.

Det bevisar att studien var fusk, säger kritikerna.

Nej, han vill bara skydda integriteten hos dem som förekom i studien, säger försvaret.

Begreppet damp har tillkommit för att beskriva och rädda alla de barn som är hyperaktiva eller lider av andra störningar. Men rättegången har nu tagit en sådan vändning att man undrar inte så mycket över barnens utan de inblandades mentala hälsa.

Ett av vittnena, en byråchef vid Göteborgs universitet, Bengt Wedel, jämför stämningen på Gillbergs avdelning för barnpsykiatri med sekterismen i Knutby.

Den som inte fogar sig är död.

Rektorn vid Göteborgs universitet, Gunnar Svedberg, får frågan om varför han inte ingrep mot Gillberg.

Jag var rädd för våldsamheter, säger han.

Vad trodde rektorn? Att Gillberg skulle slå honom med ett järnrör?

Enligt Göteborgs-Posten är Gillberg rasande. Han hävdar att kritiken mot hans forskning bottnar i hämnd. Dels ska läkaren Leif Elinder, som kräver att damp-studien ska granskas, i sin ungdom ha varit kär i Gillbergs nuvarande hustru, och dels kopplar Gillberg ihop Eva Kärfve, som skrev den damp-kritiska boken Hjärnspöken, med scientologerna.

I Göteborgs tingsrätt står den akademiska världens hedersbegrepp på näsan. Rena Gökboet.

För inte så länge sen var Gillberg en närmast obestridd auktoritet på barn med problem. Han skrev (Dagens Nyheters debattsida 20 mars 1997) att 120 000 barn var i behov av omedelbar hjälp och led av damp, adhd, Aspbergers och Tourettes syndrom och andra neuropsykiatriska störningar.

Barnen var, enligt Gillbergs forskning, hjärnskadade och behövde medicin. Vid den tiden var det amfetamin som gällde. I dag heter preparatet Concerta, också narkotikaklassat.

Men Gillberg kom för nära elden. Han trodde han kunde utnyttja medierna och räknade inte med att medierna är otrogna älskarinnor.

Det dök upp kritiska röster, först Eva Kärfves bok Hjärnspöken och sedan alltfler som med visst obehag erinrade sig sociobiologins anspråk. De hävdade att Gillberg var ute efter att bygga ett psykiatriskt imperium med ett nätverk av pillerdoktorer.

Men en hel del lärare gillade idén. Ifall störda barn är hjärnskadade så kan en medikalisering av pedagogiken vara en lösning. Varför grubbla över pedagogiska problem när det räcker med en diagnos och ett piller då barnen är stökiga?

Gillbergs försvarare hävdar att Concerta skrivs ut under stor omsorg och kontroll. Men det har visat sig (Dagens Medicin 2 februari - 05) att ett hundratal läkare skrivit ut piller utan att ha rätt till det.

För föräldrarna innebar damp-begreppet en vinst. Skulden för barnens tillkortakommanden flyttades så att säga från föräldrarna in i barnens huvuden.

Rätt många av Gillbergs kolleger stödde honom, medan andra, som till exempel barnpsykiatrikern Tomas Ljungberg i en genomgång på uppdrag av Socialstyrelsen, mönstrade ut damp. Ingenstans i världen är begreppet accepterat. Det är helt enkelt inte vetenskapligt försvarbart. Visst finns det barn med problem, hävdade han, men att uppåt tio procent borde skrivas in i sjukvården var inte rimligt. Det handlade snarare om 0,5-1,5 procent.

Gillberg blev oerhört upprörd. Han jämförde sig med de kristna helgon som brändes på bål under medeltiden (Moderna Tider 124/2001). Han sade sig ha blivit kallad "neurofascist" och "alfahanne" av en sjuttiotalsvänster som var i full färd med att korsfästa honom.

Nu har Socialstyrelsen satt Gillberg i kylen. Han är vetenskapligt råd i myndigheten men får inte några uppdrag så länge striden varar.

Hur ska man veta vem som har rätt? Är Gillberg den galne professorn eller det helgon han kallar sig själv?

Föräldraföreningen Attention demonstrerar utanför rättegången. Den startades med pengar från en stiftelse där Gillberg var ordförande och har som uppgift att stödja föräldrar och barn med adhd/damp.

Attention sponsras av läkemedelsföretagen Eli Lilly, Janssen-Cilag, Pfizer och Bristol-Myers Squibb Company. När föreningen bjöd in till rikskonferens var det Jansen-Cilags Team Concerta som (tillsammans med Attention) stod för inbjudan. Säkert bra för affärerna och marknadsföreningen av Concerta-pillret.

Men var kommer barnen in?

Doktor Gormander

ARTIKELN HANDLAR OM