ÅSIKT

Idioti eller fobi?

PER GAHRTON om ny statlig islampolitik

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Gahrton.

Vad har Sverige för statspolitik gentemot den katolska världen? Ingen, förhoppningsvis. Inte heller gentemot buddismen, hinduismen, judendomen, shintoismen, konfucianismen eller någon annan religion. Men nu tänker riksdagen fatta beslut om "relationerna mellan väst och den muslimska världen".

Redan beteckningarna i utrikesutskottets skrivning, "väst" (geografi) kontra "den muslimska världen" (religion), antyder något skumt. Man refererar till Edward Saids kritik av västlig orientalism, men levererar sedan ett skolexempel på den. Nästan enbart västliga forskare citeras. Kan det bero på att muslimska forskare framhäver kolonialismens utvecklingshämmande effekter, medan utrikesutskottet framställer islam som huvudhindret för demokratisering?

Utrikesutskottet varnar för generaliseringar, men framställer ändå allehanda obehagligheter som typiska för islam, till exempel kvinnoförtryck och hedersmord. Ett exempel: "Det politiska livet i den muslimska världen präglas av en auktoritär politisk kultur och regimerna uppvisar i olika grad brister när det gäller demokrati och respekt för mänskliga rättigheter." När det trots allt visar sig att de flesta muslimer lever i demokratier tar man till en UNDP-rapport som stöd för påståendet att det i arabvärlden inte finns någon demokrati. Inte ens det är sant om man tänker på demokratiframstegen i till exempel Libanon, Jemen, Marocko, Palestina.

Kanske inbillar man sig att man stöder progressiva krafter i muslimska länder. Men vad har de muslimska feminister som försöker bevisa att Koranen inte alls ger grund för kvinnoförtryck för hjälp av ett riksdagsbetänkande med alla vanliga schabloner om muslimsk kvinnodiskriminering?

Utskottet gör sig stort besvär med att visa att religionen har en starkare ställning i muslimska länder än i väst och bortser från de stora sekulariserade grupper, partier och folkrörelser som motarbetar sammanblandning av religion och politik. Hur ska arabiska och turkiska liberaler och socialister känna det när Sverige officiellt definierar sin relation med deras hemländer som en relation till ett religionsblock? Hur skulle riksdagen reagera om Egyptens parlament betecknade sin relation till Sverige som en detalj i sin relation till "den kristna världen"?

Här försöker alltså svenska politiker skriva en auktoriserad islamhistoria! Dock utan att behandla för väst pinsamma episoder som korstågen och kolonialismen. Att försöka tala om för andra folk hur deras historia hänger ihop är ett säkert sätt att skaffa sig fiender.

En del av utskottets material kunde platsa i en debattbok. Men inte i en riksdagsbeslutad islamhistoria! Har man frågat Göran Persson om han avsatt tid för alla ambassadörer som lär ställa sig i kö för audiens?

Utrikesutskottet påstår sig vilja bidra till "att vår relation till den muslimska världen kan utvecklas och förbättras". Tyvärr kan resultatet i stället bli att Sverige övertar Danmarks plats som islams fiende nr 1. I Danmarks fall kastades handsken av en enskild tidning. Här blir det landets högsta beslutande organ som utfärdar en proklamation som kan uppfattas kränkande av alla muslimer. Kan utrikesutskottets aktion enbart förstås som utslag av välmenande idioti? Eller finns här en dold agenda för militant islamofobi?

Per Gahrton (kultur@aftonbladet.se)