ÅSIKT

Förklara detta, Myrdal!

MAUD SUNDQVIST om en blindhet som väcker frågor

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Jan Myrdal är övertygad om att Demokratiska Kampuchea var på god väg. Om de bara kunnat fortsätta och fullfölja Pol Pots planer på att bygga landet, "då hade khmererna varit i ett betydligt lyckligare läge i dag", skriver han. Det Myrdal såg i Kambodja 1978 ingav honom denna förvissning, och den består än i dag. Han ser ingen anledning att ompröva sina omdömen.

Myrdals inställning är skrämmande, för det betyder att han avfärdar allt arbete som historiker, antropologer, statsvetare, sociologer och andra forskare har utfört för att klarlägga Pol Pot-regimen såsom varande betydelselöst. I Phnom Penh har Documentation Center of Cambodia ( www.dccam.org) insamlat 600 000 sidor dokument och intervjuat en mängd vittnen, både offer och förövare. De har kartlagt 20 492 massgravar och 189 fängelser. Värdelöst, menar Myrdal. Han har rätt och det har han haft hela tiden. Men han har fel, och felsynen blir inte bättre av att han envetet försvarar den i sin artikel i Aftonbladet den 28 mars.

Myrdal har fel när han tror att det var ett bondekrig i Kambodja liknande andra blodiga bondekrig. Det var fel redan 1970. När kambodjanska bönder satte sig i rörelse, efter att Sihanouk avsatts den 18 mars, och marscherade mot Phnom Penh, var det ingen bonderevolt mot förtryckande godsherrar. Något godssystem liknande det europeiska fanns inte att revoltera emot. Det hade redan Marx konstaterat när han myntade begreppet "det asiatiska produktionssättet". Vad bönderna krävde var att Sihanouk skulle komma tillbaka. Han var fortfarande länken till himlen och den som garanterade regn till deras risfält. Hur skulle det kunna regna när han inte längre fanns i landet?

Intervjuundersökningar har gjorts som pekar på att Pol Pots kommunistparti inte hade stort stöd bland bönderna. Några har berättat hur kommunisterna hade kommit in i deras byar och ordnat möten. Men det som framfördes var obegripligt. Kommunisterna hade talat om imperialister, feodalister och kapitalister, begrepp som var okända för bönderna. Det finns även uppgifter om att kommunisttrupperna utrymde byar de erövrade och drev i väg bönderna till sina baser. Anmärkningsvärt är att kommunisterna inte opererade som "fisken i vattnet" enligt Maos modell utan upprättade sina läger utanför byarna.

Myrdal tror att det handlade om grymma fattigbondeövergrepp, när så många slogs ihjäl. Men det är tveksamt om Pol Pot ens hade fattigböndernas stöd. I september 1976 höll han ett tal om klasskamp, och han sade att den måste bedrivas även bland fattigbönderna, för här fanns de som ville leva individuellt, exempelvis äta i familjen. Det gjorde dem till klassfiender.

I själva verket berövades bönderna det som de värdesatte högst: familjen, pagoden och Sihanouk. Vad för slags bonderevolution var detta?

Myrdal tror inte att massgravarna bara var Pol Pot-regimens verk utan ett resultat av USA:s bombningar. Förvisso var det så. Men sedan för han ett undanglidande resonemang om kraniernas tillstånd, att de borde ha legat i jorden fem-tio år när gravarna öppnades 1979. Det vill säga att det skulle handla om människor som dött 1969-74. Men det håller inte. Det insåg jag när jag besökte utgrävningarna på "dödens fält" i Choeung Ek i mars 1981. Jag råkade vända mig mot vinden, och den stank som slog emot mig blev en chock. Det luktade som en nyöppnad surströmmingsburk. Liken hade inte förmultnat utan fermenterat i hettan och regnen, vilket gått mycket snabbare än i vårt tempererade klimat.

Myrdal vill göra gällande att den centrala ledningen hade tappat kontrollen över säkerhetstjänsten. Men en forskare vid dokumentationscentret har studerat säkerhetstjänstens struktur, befälsgången och rapporteringen, och det visar entydigt att säkerhetsorganen rapporterade sina arresteringar till närmast högre instans och begärde instruktioner om vad de skulle göra med fångarna. De hade att följa instruktioner som partiets centralkommitté hade utfärdat om hur olika kategorier fångar skulle bestraffas. Det var inte en dåligt centraliserad rörelse, som Myrdal påstår, utan en extremt centraliserad apparat som Pol Pot kontrollerade. Han sade "lyd centrum".

Myrdal borde kanske reflektera över ett annat uttalande av Pol Pot, att det inte fanns några kapitalister, feodalister och småborgerligt intellektuella kvar. Vart hade de tagit vägen?

Det borde finnas all anledning för Jan Myrdal och hans medresenärer att ompröva. Varför såg de inte sådant som andra resenärer, som åkt runt på samma snitslade bana, hade sett och beskrivit, exempelvis Sihanouk, Kaj Björk och de jugoslaviska journalister som reste i Kambodja några månader tidigare? Jugoslaverna hade ju gjort en film som väckte förskräckelse.

Varför såg svenskarna inte sådant som var uppenbart arrangerat? I den film som de gjorde och visades i tv kunde man se arbetare på ett dammbygge, och här återkom samma personer om och om igen. De gick i cirkel. Det var en ren uppvisning. Ett av de foton som resenärerna publicerade visar en glad ung man på motorcykel. Peter Fröberg Idling såg omedelbart att detta inte var vem som helst. Han har en guldklocka på armen, en statussymbol för betrodda. Jag visade vänskapsföreningens nummer om Kambodjaresan för några kambodjaner. De reagerade direkt på bilderna - detta var partikadrer. Det kunde de se på kläderna, kulspetspennorna och hållningen. Men Myrdal såg inget.

Förklara detta, Jan Myrdal.

Läs tidigare artiklar

Maud Sundqvist ([email protected])