ÅSIKT

NÖJD NU, SKUGGE?

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: LOUISE BILLGERT
Linda Skugge.

■ ■ I går startade Expressens debattsida serien "Är feminismen död?". Redan rubriken visar åt vilket håll man vill styra debatten.

Först ut är Linda Skugge som proklamerar att hon slutat kalla sig feminist. Fittstim, boken som blev en väckarklocka för många unga tjejer, är det sämsta hon har gjort, skriver hon. Den har sabbat hennes karriär, "få vill anställa nån som de tror är en högljudd och konstig typ som dessutom klär sig dåligt och aldrig sminkar sig".

Skugge uppmanar nu alla tjejer att göra som hon. Fatta att det inte är "coolt" att klä sig annorlunda, ha "svartfärgat hår", "superkorta luggar", "sotiga ögon", "kritvitt puder" och jobbiga åsikter: "Era lärare kommer att behandla er sämre, ni kommer inte att få några jobb."

nnDen som brukar läsa Skugge blir inte förvånad. Vägen högerut har gjort henne motståndare till så väl aborter som föräldrapenning. Varför ska jag subventionera morsor som "degar"? frågade hon våren 2004. Samtidigt som hon ömmar för ensamstående morsor som inte kan försörja sig, anser hon att kravet på höjda kvinnolöner är "bullshit". Varannan vecka är hon mot hemmafruar, varannan för. Och så är det med de flesta frågor; det är såna som Linda Skugge som får "det kvinnliga tänkandet" att hamna i vanrykte.

■ ■ Konsekvent är hon bara i sin iver att uppfostra, även om dagshumöret avgör problemen och deras lösning. Det var länge sen hon talade om att ifrågasätta hierarkier och normsystem, hennes auktoritära ångestneuroser kring barn och "pubbeungar" för snarare tankarna till Pruseluskan.

Problemet är inte att Skugge slutar kalla

sig feminist, utan att hon predikar en individualism som uppmanar tjejer att satsa på sig själva i stället för att gå samman och göra samhället jämställt för alla. Politik är skit - tidsenligt markerar hon sitt förakt för det demokratiska systemet.

■ ■ Antingen har Linda Skugge gett upp för egen del och ursäktar sig med att "tycka synd" om dem som inte resignerat för patriarkatet. Kanske har hon blivit nöjd med de förtryckande strukturerna.

Eller också handlar det om hennes problem som krönikör; utan principer blir tyckandet mycket lättare och läsarna ännu fler. Den hållningslöse har ju som bekant alltid störst marknad.

Åsa Linderborg