ÅSIKT

Svensson är pervers

ANN CHARLOTT ALTSTADT följer med i sexualitetens irrgångar

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Jake Gyllenhaal i Brokeback Mountain

Varför tycker vi sex är så intressant? Är det för att reglerna varit så hårda men gränserna så tänjbara? Är jag normal?

brukar de oroliga fortfarande undra i sexrådgivningsspalterna då de hamnat i den trånga heteronormens gränstrakter. I Anna Bäséns (medicinjournalist) Niklas Långströms (läkare) intervju- och forskningssammanställning Pervers? berättar människor om sina sexuella avvikelser men det som förvånar är just det normala.

När författarparet besöker heterosexuella swingers- och sadomasochistklubbar möts de av svenssontrevnad. Mer hembygdsföreningens årsmöte än Markis de Sade och romerska orgier. Mat och dricka, en välordnad social samvaro men kantad av piskslag och naket. Även de mest säregna exemplen på mänsklig sexualitet i Pervers? är rörande igenkännbart.

Kvinnan som är kär i och vill ha sex med träd kunde cykla mil bara för att få träffa sin älskade. Mannen som vill bli ihop med hundar vill att det ska ske frivilligt och av kärlek. Han är lika vred som vi på dem som våldför sig på djur och står också frågande inför dem som föredrar hästar.

Pervers? är en välordnad uppslagsbok över det aparta, med självmedvetna vittnesmål, definitioner, forskningslägen, samhällssyn, förklaringar och eventuell bot. Det farliga och olagliga avhandlas också, men får större vikt i Sexualitetens irrgångar som är ett mer problematiserande arbete utifrån Eva Hedlunds kliniska erfarenhet som psykoterapeut. Här möter vi de förtvivlade – män med tusentals filer barnporr i datorerna – men också paret som söker hjälp därför att mannens fixering vid

latextrosor urholkat förhållandet.

Vår moderna syn på sexualitet föds av vetenskapen och terapin under 1800-talet. Därför väcker fenomenet inte bara nyfikenhet utan också driften att problematisera och förklara. Även om sociologin besvarar frågor om vem/hur många som har sex så har psykiatrins/psykoanalysens föräldrapar tolkningsföreträde vad gäller den stora frågan varför.

I Hedlunds arbete formas sexualiteten endast i barndomens begränsade universum. Också i Pervers? är encyklopedins format och bristen på luft och rymd när det gäller orsaker och förklaringar tröttande. Jag vill inte göra våld på författarnas intentioner men vårt samhälle utgör, likt en måne, en stark gravitationspol som drar och sliter i de sexualmönster som formades i föräldrarelationen.

Tack vare underhållningspress och -teve har exempelvis en del av de sexuella beteenden som beskrivs i böckerna blivit ofarliggjorda. Sadomasochism, fetischism, swingersklubbar är inte så ljusskygga fenomen längre utan verkar, enligt intervjupersonerna själva, ha blivit fikaämnen.

Dokusåpor och kändisjournalistik har gjort oss både till voyeurer och exhibitionister. Jag har skådat Paris Hiltons och Victoria Silvstedts bröst och sköten fler gånger än jag sett mina bästa kompisar utan underkläder. Men på stränderna badar ingen längre topless, småbarn har badkläder för att dölja sitt kön samtidigt som unga tjejer måste raka sig själva tillbaka till babystadiet för att duga som sexualpartners. Fenomen som kräver andra förklaringar än den bortstötande modern och den aggressive fadern.

På sikt antar jag att internet och den kommersiella sexualiseringen av samhället kommer att underminera heteronormen. I Pervers? ser vi att de udda inte längre är de ensamma då de kopplat upp sig på nätet – världens största sexklubb – vilket kan förklara att de lämnat oron för att inte vara normal bakom sig. Även kvinnan som bara tänder på skärsår och blod kan därför hitta partners och leva välordnat med barn och jobb. Men undermineringsprocessen sker både på ont och gott.

Utan de senaste årens öppenhet för homosexualitet skulle många med mig inte prövat tanken på bisexualitet medan jag tror att i många fall räcker det med endast barnpornografins tillgänglighet för att göra nyfikna risktagande män/kvinnor till pedofiler då människan äger förmågan att tända på nästan vad som helst.

Alfred C Kinsey menade i sitt banbrytande arbete om våra sexualbeteenden (Kinseyrapporten, 1948) att barn möjligen har förmåga att utvinna vällust ur en mängd saker, exempelvis att sitta i varm sand, som senare går förlorad. Så hur ser egentligen de mekanismer ut som hindrar oss från att kunna uppleva allt möjligt som njutningsfullt?

Våra närmaste släktingar, dvärgschimpanserna, ägnar livet åt promiskuösa bisexuella aktiviteter och autoerotik med eller utan de redskap djungeln tillhandahåller. Så det märkliga är egentligen inte att vi vill ha latextrosor utan att vi inte också gnuggar oss mot brevlådor och lyktstolpar.

Jag har dock tills förra veckan, fullproppad och övermätt på all sexpropaganda i medierna, instämt med Elins utrop i Fucking Åmål: ”Jag ska bli celibat.” Men efter att ha sett Brokeback Mountain på bio är jag hemsökt av Jake Gyllenhaals vackra ansikte. Jag har en allvarlig ”crash” på en sårbar sorgsen cowboy. Livet är kort och futtigt och det märkliga är att jag inte åtrår honom som halvgammal kvinna utan som ung homosexuell man. Är jag bög nu? Förklara det den som kan?

Samhälle

Ann Charlott Altstadt