ÅSIKT

Tortyr? Kritik? Jaså...

GUSTAV FRIDOLIN om en sensationell rapport - och Europas samlade tystnad

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Björn Lindahl
Gustav Fridolin.

I tisdags antog EU-parlamentet, under största möjliga tystnad i den europeiska pressen, ett sensationellt betänkande som arbetats fram av ett tillfälligt utsett utskott ”för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar”.

Anledningen är minst 1 245 flygningar över europeiskt luftrum, 1 080 mellanlandningar på flygplatser i EU och uppgifter om hemliga fängelser i Polen, Rumänien och Makedonien.

Utskottet kritiserar en lång rad regeringar i Europa och institutioner inom EU för att de inte velat möta utskottet eller svara på frågor. Man konstaterar att EU:s regeringar avlyssnat, förföljt och försökt tysta journalister och organisationer som försökt ta reda på sanningen.

Så här skriver utskottet: ”Principen om den mänskliga värdighetens okränkbarhet återfinns i första artikeln i stadgan om de grundläggande rättigheterna och utgör grunden för samtliga övriga grundläggande rättigheter [?] Principen får inte begränsas, inte ens med hänvisning till säkerheten, under vare sig freds- eller krigstid.” (Punkt C.) ”Kampen mot terrorismen kan inte vinnas genom att offra just de principer som terrorismen vill förgöra, i synnerhet får man aldrig kompromissa i fråga om skyddet för grundläggande rättigheter.” (Punkt F.)

Sedan flera år tillbaka är det känt att USA i hemlighet kidnappar misstänkta personer eller personer som kan tänkas sitta inne med intressant information, för dem till tortyr eller fångenskap utan vare sig rättegång eller advokat. Några bevis presenteras inte, de anhöriga får inget veta.

USA har bekräftat att ”CIA bedrev ett hemligt interneringsprogram utanför landets gränser”. (Punkt G.) Flera EU-länder har dessutom sedan länge känt till övergreppen – och samarbetat med USA.

I centrum för betänkandet står EU:s kärnstater: Italien, Frankrike, Storbritannien, Tyskland. Och Sverige. Många uppgifter i betänkandet härrör från Kalla faktas avslöjande om egyptiska medborgarna Muhammed Al Zari och Ahmed Agiza. ”Europaparlamentet ställer sig helt bakom det beslut som FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna fattade den 6 november 2006, i vilket slås fast att Sverige har brutit mot det absoluta förbudet mot tortyr.” (Punkt 84.)

Vaken den förra eller den nya regeringen lyfter ett finger för skadestånd till de egyptiska männen, trots att FN har sagt att det vore rimligt. Och Agiza sitter fortfarande fängslad i Egypten.

EU-utskottets granskning slutar i ett par rekommendationer. Medlemsländerna borde trycka på för att Guantánamo stängs, se över sin antiterroristlagstiftning utifrån ett människorättsperspektiv och sätta säkerhets- och underrättelsetjänster under parlamentarisk kontroll. (Punkterna 150, 152 och 158.)

Det är dessa, till synes harmlösa, förslag som fått regeringar att vägra samarbeta med utskottet.

Trots kritiken fortsätter medlemstaterna som förut. I Sverige har nu ytterligare en människa, frukthandlare från Brandbergen, utan rättegång dömts till fredlöshet. En annan, Hassan Asad från Göteborg, ska utvisas utan att några som helst bevis lagts fram emot honom.

I en fungerande demokrati hade utskottets kritik lett till debatt och utkrävande av ansvar. Nu blir det bara, här hemma och i Europa, i bästa fall, ett ”jaså”.

Gustav Fridolin (kultur@aftonbladet.se)