Inspirerat, rikt och rörigt på Tensta museum

KONST

”Rapporter från Sverige” en hybrid som sväller över sina bräddar

1 av 3 | Foto: ”Försök: åtta akter om lyssnandets politik” av Petra Bauer och Sofia Wiberg.

Tensta museum: Rapporter från nya Sverige är inte en utställning i vanlig mening. Det är en hybrid som sväller ut över sina bräddar såväl i tid som i rum. Tensta konsthall gör en kraftsamling för att etablera sig som en oundgänglig institution i dialog med sin närmiljö och världen. Det är rikt och svåröverskådligt. Rörigt och inspirerat.

Projektet handlar om historia och minne i Tensta och om boendeförhållanden i allmänhet. Konstnärer, arkitekter, lokala föreningar, kulturgeografer, filosofer och många andra medverkar i en väv av konstverk, forskningsprojekt, seminarier och vandringar som sträcker sig över sju månader. Det späckade schemat under hösten är en början, nya programpunkter tillkommer till våren.

Upprinnelsen är den specifika miljö som är miljonprogrammets Tensta och dess omnejd. Och konsthallschefen Maria Linds tilltro till en samtidskonst där frågor om minne och historia sätts i en politisk kontext, utan att för den skull bli övertydliga. De många verk som behandlar de senmodernistiska bostadsprojekt som vi i Sverige känner som miljonprogrammet är poetiska och lågmälda. Från New Jersey, Rom, Warszawa och Bredäng kommer människor till tals om sin närmiljö.

Samtidskonstens intresse för de här områdena har nog att göra med att många är uppvuxna i dem, men också att de utgör ett slags städernas smärtpunkter. Platser som är föremål för starka värderingar och omförhandlingar. En del förordar rivning, medan andra menar att de utgör människors hembygd och har kvaliteter som är värda att bevara och utveckla.

Arkitekten Erik Stenberg tillhör dem som ser möjligheterna i miljonprogrammets prefabricerade element. Han har själv tillsammans med Thomas Sandell ritat om en av lägenheterna i Tensta som han flyttade in i 1999. Husets byggsystem visade sig flexibelt och öppet för framtidens nya lösningar. Det handlar främst om behovet av större lägenheter. I hans arkiv kan man se planritningar, kartor, böcker och fotografier som skildrar Tenstas byggnadshistoria och pekar på arkitekturens potentialer.

Ett udda inslag är Josabeth Sjöbergs (1812-1882) akvareller som lånats in från Stockholms Stadsmuseum. De föreställer alla de olika hyresrum hon bebodde som fattig ensamstående kvinna i bostadsbristens Stockholm på 1800-talet. Ömsint tecknade bilder i naivistisk stil som ger en historisk klangbotten åt samtalet kring boende.

Om Josabeth Sjöbergs konst är tavlor på en vägg, så är Petra Bauers verk någonting helt annat. Försök - åtta akter om lyssnandets politik är en process som kommer att framskrida under hösten och våren på konsthallen. Tillsammans med arkitekten Filippa Ståhlhane och Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta har hon skapat ett rum för lyssnande i utställningen. Det känns ännu oklart vad det går ut på, men tanken är lyssnandet är någonting annat än strävan efter att skapa politiska subjekt med en egen röst. I första akten kommer ljudkollektivet Ultra Red som arbetar med ljudkonst och politisk aktivism att medverka.

Utställningen innehåller även en salong, till vilken vem som helst fått lämna in verk som förhåller sig till Tensta. Här samsas fotografier och målningar med dikter och ljud. Jag fastnar särskilt för Rut Karin Zettergrens webb-tv-serie The Outlanders som skildrar ett par på jakt efter utomjordingar på Järvafältet. Med spegel signalerar de mot den mörka himlen, och fantastiska ljusfenomen uppträder i det melankoliskt sköna förortslandskapet.

Den här kombinationen av fysiskt påtagliga konstverk och mer processinriktade skapelser är det som genererar dynamiken i det här projektet. Liksom blandningen av proffs och amatörer. Det är en medvetet inkluderande estetik som upplöser strikta genregränser och klassifikationsbarriärer. Här har konsthallen hittat en arbetsmetod som lovar gott inför framtiden.