Med Freuds krassa blick

KONST

Camilla Hammarström om Lucian Freud på Louisiana

Foto: ”Konstnärens mor, vilande, 1”, 1976.
Foto: ”Mansstudie i silverfärgad kostym”, 1998.

Den engelske målaren Lucian Freuds bilder kan gå för upp till 50 miljoner kronor på auktion. Kändisar som Aristoteles Onassis, Raymond Chandler och Kate Moss har suttit modell för honom. Även drottning Elizabeth II har, till mångas förskräckelse, blivit porträtterad av konstnären med den krassa blicken.

Lucian Freud är barnbarn till Sigmund Freud, men inte enbart i genealogisk bemärkelse. I likhet med kollegan och nära vännen Francis Bacon utvecklade han på femtiotalet ett måleri präglat av psykoanalysens avförtrollning av människan. En ”existentialismens Ingres”, som kritikern Herbert Read kallade honom.

Människan som ett djur, ett driftsstyrt stycke kött underkastat sin egen dödlighet. Sådan är Lucian Freuds blick på sina modeller. Försjunkna i tankar vilar de i sin kropp, med blicken inåt, eller ibland rent av med ögonen slutna. Lucian Freud porträtterar själva modellsittandet, det meditativa, långdragna mötet mellan objekt och iakttagare.

Den retrospektiva utställningen på Louisiana innehåller bilder från ungdomsåren och fram till i dag. Här kan man följa Lucian Freuds utveckling fram till höjdpunkten med porträtten av den åldrade modern på sjuttio- och åttiotalen. Nyktra och ömsint petiga, varje hårstrå och textilfiber som hade han försökt måla av ett ytterst finmaskigt spindelnät. På målningen från 1976 är modern deprimerad efter makens död. På den andra sex år senare ligger hon liten och spröd med senil frånvaro i blicken i väntan på döden. Ett tunt skal kring ett segt innanmäte.

nittiotalet blir Lucian Freuds stil allt mer manierad. Stora blaffiga nakenstudier där bildrummen bågnar av konstnärens pretentioner. Man får en känsla av en berömdhets alienering. Det finns något trött över den senare produktionen, som om konstnären genom att bli alltför sedd och bekräftad, förlorat något av sitt eget finkalibrerade seende. Men även här går det att finna godbitar. Som porträttet av vännen David som sitter med konstnärens hund sovande i knät. Här ligger den annars så förstrött utplacerade knottrigheten i färgen på logiska ställen. I mannens händer och hundens underben, över huvudet med det lätt paradisiskt lugna uttryck som närvaron av ett djur skänker.

Camilla Hammarström