Kubismen bit för bit

Claes Wahlin ser en lyckad utställning på Centre Pompidou

avClaes Wahlin

Foto: © The Metropolitan Museum of Art, New York
Juan Gris: ”Poires et raisins sur une table”, 1913

KONST Nog kan man tycka att kubismen i konsten visats så pass ofta att den kunde få vila ett par decennier. Likväl har jag sällan sett den så väl utställd och förklarad som på Centre Pompidou (t o m 25 februari).

År för år, i den mån det går månad för månad, -visar man hur den utvecklas via Pablo Picasso och Georges Braques första försök efter inspiration av så kallad primitiv, afrikansk konst (och delvis av Gauguin och Cézanne) under åren 1907–08. 

Det monokroma ger sakta vika, enstaka föremål inkorporeras med referenser till platser. Så kommer färgerna in (Fernand Léger, Juan Gris, Henri Laurens) eller texter (Guillaume Apollinaire).


Första världskriget innebär att konstnärerna lämnar Paris, några blir inkallade, andra tar i konsten politisk ställning medan sådana som slipper uniform fortsätter att utveckla kubismen (Gris, Picasso). Här kommer också det tre-dimensionella in.

Det är alltså en osedvanligt lyckad utställning som i god pedagogisk anda låter besökaren följa utvecklingen steg för steg. 

Och att kubismen inledningsvis skapade skandal, det visar såväl satiriska serierutor som den lilla kortfilm där en konstnär inte längre får måla runda saker. Allt ska vara fyrkantigt, varvid han klär sig kubistiskt och målar ett fyrkantigt porträtt till beställarens förtjusning.

ARTIKELN HANDLAR OM