Pornografi

Utmanande pornografi i konstens salonger

”Art & porn” krafsar tyvärr bara lite på ytan

avJenny Högström

1 av 4 | Foto: © Konstnären och David Kordansky Gallery, Los Angeles.
William E Jones, ”The fall of communism as seen in gay pornography”, 1998, video.

Danmark var först ut i världen med att legalisera den pornografiska bilden, 1969.

Mycket har som vi vet hänt under dessa 50 år, både med porren och med samhällets och därmed även konstens relation till densamma. Detta uppmärksammar Kunsthal Charlottenborg i Köpenhamn i samarbete med ARoS med grupputställningen Art & porn.

Konst och porr alltså. Jag ska inte ljuga, det känns lite som att komma hem: här finns Carolee Schneemann, här finns Marina Abramovic, här finns Jeff Koons och Cicciolina, här finns orgasmdrottningen Annie Sprinkle, här finns Wolfgang Tillmans och Tom of Finland, Cindy Sherman, Valie Export och så vidare.


Men jag ska heller inte sticka under stol med att bortom enskilda verk av de 45 representerade konstnärerna och min initiala känsla av hygge, lämnar utställningen en del i övrigt att önska. Poängen med en historiskt orienterad grupputställning måste väl rimligen vara något mer än att visa några exempel på konstens samtal med pornografin under dessa 50 år och skrapa lite på ytan?

Det börjar dock bra. När Wilhelm Freddie 1936 ställde ut sin surrealistiska skulptur Sex-paralysappeal, en kvinnobyst monterad på en liten piedestal, med ram, rödmålat hår och röda läppar, en handske på huvudet, vinglas på bysten och en kuk målad på kinden blev verket konfiskerat av polisen och konstnären satt i fängelse.

På 60-talet ställde han ut en kopia av verket – som konfiskerades på nytt. Det var förstås den målade kuken som var problemet. Efter ytterligare rättsprocesser kunde verket visas och Freddie blev så småningom professor på den danska konstakademien.


Ett annat exempel på den här glidningen från förbud och pornografi till konst hittar vi hos pionjären Tom of Finland vars muskulösa mansgestalter och sedermera regelrätta läderbögar ursprungligen publicerades i amerikanska kroppsbyggarmagasin på 1950-talet.

Här finns också lesbisk porrkonst av Tee Corinne, samt en riktigt go avsugningsbild av Wolfgang Tillmanns

Den historien plockas dock inte upp här. I stället visas en mustig serie från 1970, i en avdelning vagt benämnd Diversitet – som i det här fallet tydligen är synonymt med homosexualitet – tillsammans med en kritisk kommentar om att porren, trots legaliseringen, inte varit särskilt öppen gentemot manlig homosexualitet och ännu mindre gentemot kvinnlig. Här finns också lesbisk porrkonst av Tee Corinne samt en riktigt go avsugningsbild av Wolfgang Tillmanns.


1960-talet må ha inneburit en sexuell revolution, men porren har väl egentligen aldrig varit särskilt öppen och inkluderande vad gäller sexualiteter, kroppar, hudfärg, könsroller, estetik och så vidare. Det är inte så kapitalismen fungerar. I Mike Bouchets obetitlade videomosaik från 2011 blinkar exempelvis porrfilmsklippen över en hel vägg – och ändå pågår i princip samma ”the old in-out” överallt.

”We fuck alone” heter det i Gaspard Noés videoverk från 2006. Men i William E Jones videoverk The fall of communism as seen in gay pornography från 1998 visas bland annat klipp ur östeuropeiska bögporrfilmer från sent 1990-tal, med titlar som Comrades in arms och där aktörerna – troligen på grund av avsaknaden av mainstreambögporr att förhålla sig till – bryter den gängse normen genom att plötsligt titta rätt in i kameran.


Det är en regelrätt rysare som också riktar blicken mot åskådaren/porrkonsumenten som kanske egentligen bara vill kolla ifred, och en av de få stunder där Art & porn förmår vara kritisk och undersökande.

Annars kan man lika gärna ägna sig åt basutbudet på Istedgæde.

ARTIKELN HANDLAR OM