Aftonbladet
Dagens namn: Sibylla
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur / Konst

Konsten griper in i verkligheten

Ahmet Ögut: ”Somebody Elses Car 2”, diabildsinstallation, 2005.© AHMET ÖGÜT   Ahmet Ögut: ”Somebody Elses Car 2”, diabildsinstallation, 2005.© AHMET ÖGÜT

    A-a-a-a ...b-b-b-b ...c-c-c-c ... John Baldessaris ihärdiga försök att undervisa, eller snarare indoktrinera, en oskyldig krukväxt är samtidigt ett sonort knådande av bokstavsmaterialet som omvandlar alfabetet till något av ett konkret poem. Det är hejdlöst.

Videoverket Teaching a Plant the Alphabet från 1972 ingår i Index nya utställning, Bokstavsordning, som lyfter fram hur konfigurationer av tecken sammanfaller med en viss ordning av tillvaron. Det handlar om att skolas, inordnas, underordnas. Titelns klassrumsmetafor anspelar på en erfarenhet som de flesta nog känner igen: att placeras i bokstavsordning. Ett konkret exempel på hur alfabetets sammanställning används för att inrätta en social ordning.



    På väggarna i utställningsrummet har den ukrainska konstnärsgruppen R.E.P. (Revolutionary Experimental Space) målat piktogram som låter sig dechiffreras med hjälp av en ordlista där varje grafisk enhet paras med ett begrepp. Arbetet framstår som en lek med idén om ett universellt tillgängligt kommunikationssystem. På en snedställd vägg mitt i rummet presenteras Ahmet Ögüts Somebody Elses Car. Verket består av två diabildsprojektioner där konstnären med hjälp av utklippta pappersark omvandlar ett par vanliga bilar till en polisbil respektive en taxibil.

Som helhet är Bokstavsordning undflyende och svår att få grepp om. Visst kan man påstå att verken visar situationer där en total kommunikativ extas förfaller i ensidig icke-kommunikation: där alfabetet rasar samman, tecken punkteras och ett offentligt maktspråk utarmas. Man kan hävda att utgångspunkten är en idé om hur en auktoritär position upprättas genom ritualer och ihåliga gester. Kanske kan man säga att verken förenas i en form av satir.

    Men en utställning är inte identisk med summan av sina verk. Den är en utsaga i egen rätt. Den är inte bara en sammanfogning av material utan också en differentieringsprocess. Här är den kritiska punkten sammanställningen av Baldessari med R.E.P och Ögüt.

En hypotes är att Baldessaris verk får utgöra en fond åt de andra konstnärernas arbete med ”den rena formen”, med aktivism och performativa ingrepp i verkligheten. Ögüt verkar framförallt presentera en kommentar till lokala politiska omständigheter. Och är det till och med så att R.E.P. visar ett konkret förslag för kommunikation i stadsrummet, snarare än en ironisk kommentar till piktogrammets fåfänga dröm om en omedelbar fusion mellan bild och begrepp?



    Jag anar en svårgripbar misstänksamhet inför språkets omständliga och insnärjande procedurer som påminner om den ovilja inför läsandet som Platon ger uttryck för i Faidros: att befinna sig i en text likställs med att följa i någon annans hjulspår. Att läsa blir att underkasta sig någon annans ordning. Liknande idéer har varit vanliga i konsten på senare år då den förment passive läsaren-betraktaren fått stå tillbaka för det direkta utbytet med publiken, samtalet etc. På så vis är det inte orimligt att beskriva Bokstavsordning som en plaidoyer, kanske inte för ”bildens direkthet”, men väl för bilden som ett vertyg för ”konsten som ett direkt ingrepp i verkligheten”.

Är det att i allt för hög grad sufflera curatorernas utsaga? Kanske. Men i så fall saknas det något i utställningen, något som kunde artikulera ett produktivt förhållningsätt till läsningen och texten som estetisk objekt. Är det vad det handlar om – en knappt uttalad och jungfruligt blyg invitation till litteraturen?

Frans-Josef Petersson
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet