Naivt

Frans Josef Petersson om en vårsalong som flirtar med marknaden

1 av 5
Kent Andersson, född 1961, ”För ett kort ögonblick trodde jag nästan att jag var lycklig”, trärelief.
KONST

Temat för årets vårsalong på Liljevalchs är ”kvalitet”. Därför består juryn av ett gäng gallerister. Resultat är mycket lyckat: 70 procent av verken skulle platsa på en internationell konstmässa ...

Allt detta blir vi informerade om på pressvisningen. Säga vad man vill om Mårten Castenfors, chefen för Liljevalchs, men han är i alla fall tydlig med vilka intressen han vurmar för. Samtidigt väljer han att mörka utställningens egentliga tema: den svenska naivismen.

I stilhistoriska termer betyder naivism ett berättande måleri med influenser från barnteckningar och folkkonst.

Som uttalad riktning dyker den upp på 1910-talet med konstnärer som Hilding Linnqvist och Eric Hallström för att sedan återkomma med jämna mellanrum i den svenska konsthistorien, från Bror Hjorth och X-et till vår tids Jockum Nordström och Karin Mamma Andersson.

Närmast en historiskt renodlad naivism på årets vårsalong hamnar Lennart Larsson och Henning Danielsson Feldreich med sina stämningsfulla stadslandskap. Närmare en typ av anekdotiskt-figurativt måleri som blivit så vanligt på senare år finner vi Julius Göthlin och Jeff Olsson. Ur den skulpturalt orienterade fåran kan man lyfta fram Staffan Hagmans och Petter Kreugers små modellbyggen, Åsa Wretmans och Marie-Louise Jaensson Björkéns tovade figurer och Kent Anderssons misogyna trärelief.

Rent sociologiskt är årets vårsalong av stort intresse. Dels som ett destillat av den svenska galleristens smak anno 2009, dels som en potentiell studie av ett estetiskt fenomen och dess förgreningar.

Visst finns det något sympatiskt i naivismens ambition att låta oss mötas, gammal som ung. Men hur förhåller det sig med naivismens tendens att söka sig mot det politiskt neutrala?

Att Lena Adelsohn Liljeroth och Madeleine Sjöstedt på ett svärmiskt sätt omnämns i utställningskatalogen (de har agerat ”nyfikna praktikanter” under juryns urvalsarbete) är naturligtvis ingen slump. Den politiska dimensionen i den sentimentala, putslustiga och anti-intellektuella naivismen stavas marknadspopulism.

Att kritisera just vårsalongen i dessa termer kan tyckas förmätet.

Ytterst anar man en reaktionär agenda bakom årets vårsalong: att inordna den globalt utblickande samtidskonsten under den repressiva provinsialismens hägn.

Provinsialism som motståndsstrategi?

På Liljevalchs handlar det snarare om att förankra vår blick i en tradition av självuppfyllande aningslöshet och ignorans.

FAKTA

KONST

Vårsalongen 2009

Liljevalchs Konsthall

Till och med 29 mars

Frans Josef Petersson

ARTIKELN HANDLAR OM