Äntligen får Agnes Cleve vara med

Saknad pusselbit på plats i svenska konsthistorien

Tavla utan titel av Agnes Cleve, 1945.
KONST

KONST Konstprofessorn Andreas Lindblom skrev 1918 i samband med expressionistutställningen på Liljevalchs:

”varför skola kvinnorna över huvud taget hålla i penslarna?”.

Ser du på vad Agnes Cleve höll på med det året finns det ingen anledning att ställa frågan. Cleve (1876-1951) målade då i kubistisk stil, med en rörelse mot futurismen som sällan synts bland nordiska konstnärer.

Under sin livstid var hon välkänd i den svenska konstvärlden, men i den manligt dominerade historieskrivningen har hon helt glömts bort. I sommar har hon fått sin första uttömmande utställning, Agnes Cleve – svensk modernist i världen, på Mjellby konstmuseum utanför Halmstad.

Där manliga konstnärer från samma period har sitt eftermäle på universitetsbibliotek och institutioner var Cleves brev och material utspridda, mest hos familjen. Med hjälp av forskare har museet skapat en utställningskatalog som också fungerar som biografi. Trots stilistiska brister är det fascinerande läsning.

Vi får veta att Cleve i 35-årsåldern skiljer sig, lämnar barnen med maken och satsar fullt ut på konstnärskapet – något som då var oförenligt med familjelivet. Hon träffar den 13 år yngre konstnären och scenografen John Jon-And, de får barn, umgås med Kandinsky och Gabriele Münter och reser världen runt.

Jag håller tummarna för att vi får se mer av Cleve även i storstädernas konstrum framöver, för att fler ska få chansen att lära känna modernistpionjären. Det är inte bara kvinnohistorien som saknat denna pusselbit. Det är den svenska konsthistorien i stort.