ÅSIKT

Demokrater borde se Venezuelas framsteg

Landet symboliserar hur maktbalansen ändrats till Latinamerikas fördel

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Åsa Linderborg.

Det är antiamerikanska reflexer som förklarar vänsterns stöd för Hugo Chávez, skriver Dagens Nyheters ledarsida. Det ligger nog nåt i det. Den som kan Latinamerikas historia har ett och annat skäl till att vara skeptisk till USA:s maktutövning. Listan blir lång om man ska räkna upp alla skräckregimer som USA hållit under armarna eller installerat.

Det hade kunnat bli en till. 2002 var det nära att Chávez störtades i en militärkupp. Själaglada gav svenska ledarskribenter och folkpartistiska riksdagsledamöter kuppmakarna ­sina välgångsönskningar. Det är antidemokratiska reflexer som förklarar högerns stöd för den sortens regimer.

”Folkvald diktator” är den svenska pressens epitet på Chávez, som valdes och omvaldes gång på gång under 14 års tid. ­Exemplen på hans antidemokratiska styre radas, varav tre anses vägra särskilt tungt:

1) ”Chávez försökte styra medierna.” Sant är att Chávez bredde ut sig i de statliga tv-kanalerna med malande maratontal, bisarra sånger om George W Bush och vanvettiga konspirationsteorier om att USA gett honom cancer. Lika sant är att den övriga pressen hela tiden varit privatägd och chávezfientlig. (Det här är för övrigt enda gången som DN bekymrar sig över att nån har ”mediemonopol”.)

2) ”Chávez har varit allierad med Iran.” Sant, men även ledare som hyllas som demokratiska har en vänkrets som förskräcker. Mubarak, Ben Ali, Khadaffi – hela gänget var EU:s och USA:s kompisar fram tills helt nyligen. Andra är det fortfarande. Och vad man än tycker om Chávez: han har i alla fall inte startat några krig, han har aldrig invaderat och ockuperat andra länder, han har inga Guantánamoliknande läger och han är ingen drönarmördare.

3) ”Chávez har konfiskerat oljan.” Sant, oljan har inte ägts av en handfull privatpersoner utan av staten. Den har dessutom fått finansiera reformer som fri sjukvård. Det här räknas som Chávez största brott mot ”demokratin”: han bröt med nyliberalismen.

Andra saker som nämns är personfixeringen (sant, att han ska balsameras som Lenin är osmakligt utöver det vanliga), att korruptionen är utbredd (sant), liksom kriminaliteten (sant). Vad som sällan nämns är att analfabetismen minskat rejält, vilket är en förutsättning för demokratins utveckling. Att chávismen har lyckats dra in marginaliserade och underprivilegierade grupper i det politiska systemet.

USA har undertryckt och hunsat Latinamerika de senaste 150 åren. Venezuela är en symbol för hur maktbalansen har förändrats till Latinamerikas fördel, att folken börjar ta sitt öde i egna händer. Det borde varje ­bekännande demokrat anse ­vara ett framsteg.