Aftonbladet
Dagens namn: Magnus, Måns
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur / Musik

... och Goya själv, i den fasansfulla verkligheten

   Författaren Thomas Bernhard spydde galla över det mesta i Österrike, även över att Konsthistoriska museet inte ens hade en Goya. Nu tog det några decennier efter Goyas död innan hans grafik började uppskattas och i dag är det just de omfattande grafiska serierna, Los Caprichos, Los Desastres de la Guerra eller Los Proverbios, som gör honom så märkvärdig.

Parallellt med Klangbogen-festivalen och Menottis Goya så visas på Leopold Museum (till och med 20 september) dessa serier tillsammans med den om tjurfäktning, La Tauromaquia, därtill nio etsningar efter Velázquez samt två oljemålningar. Det handlar alltså om några hundra, med rätta berömda etsningar. Allra starkast är den om Napoleonkrigets fasor, Los Deasastres, som tycks skapad så att betraktaren inte enbart ska se det erbarmliga beteendet hos soldater eller andra, utan så att vi också ska höra de drabbades skrik och suckar. Månne skärpte Goyas egen dövhet hans egenartade bildsinne.

De pregnanta ögonblicksbilderna med sina förklarande, ofta lakoniska eller cyniska titlar var för Goya ett sätt att i bildkonsten erövra områden som annars ansågs höra till litteraturen. Förhållandet till upplysningen, som var sen och svag i Spanien, bildar en viktig bakgrund. Emellanåt tycks Goyas demaskering av det mänskliga beteendet antyda en längtan efter en mer stabil tid, den tid innan förnuftet tvangs tillbaka av fantasin.

Kanske var hans tjänst som hovmålare inte så plågsam som många vill tro. Att han själv tvingades i landsflykt och täcker sina husväggar med de suggestiva, så kallade svarta målningarna, var i så fall blott ännu en spik i den nattsvarta kista som rymde föga utöver avlagda förklädnader från livets meningslösa maskerad.

Claes Wahlin
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet