ÅSIKT

Opera som förändrar sin publik

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: SAKARI VIIKA
"L"Amour de loin".

Regissör Peter Sellars säger sig vara mer intresserad av publikens minne än av dess omedelbara reaktion. En föreställning ska leva vidare, inte bara på scen, utan också som ett slags mentalt och emotionellt implantat hos åskådaren. Varje föreställning justeras en smula. En gest läggs till eller reduceras, accenter byter plats och verket föds på nytt varje kväll.

I fallet med Kaija Saariahos opera L"Amour de loin sammanfaller den estetiken med det occidentala materialet. Jaufré Rudel, akvitansk provensaltrubadur känd för sina täta, så kallade trobar clus, verkade i en tid då diktens existensform var omöjlig att tänka utan dess rörelse från det ena framförandet till nästa.

Den levnadsteckning, vida, som skrevs något sekel efter hans död, handlar om hur Rudel förälskar sig i en okänd kvinna i det avlägsna Tripoli, dit han omsider reser för att genast dö i hennes armar varvid hon blir så tagen att hon samma dag går i kloster. Av detta har Amin Maalouf komponerat ett subtilt libretto som med Saariahos musik och Sellars regi erövrat Salzburg, Paris, Santa Fé och nu Helsingfors.

Två vertikala spiraltrappor av perforerad metall reser sig på var sin sida av den mörka scenen i skiftande, suggestiv belysning. Däremellan vatten och en genomskinlig, upplyst båt i vilken Pilgrimen färdas mellan Rudel och kvinnan, Clémence. Med en återhållen regi och Saariahos klangrika musik tätnar atmosfären i takt med att världen utanför bleknar. Här sjunger en ovanligt dramatisk Dawn Upshaw Clémence, en lidelsefull Gerald Finley Rudel och en intensiv Monica Groop Pilgrimen. Det är ett sångarlag av världsklass.

Jag minns fortfarande uppsättningen från Paris 2002; nu har man rensat bort en del teknik, stramat till scenerierna och mot bakgrund av den förändrade världen sedan dess handlar plötsligt operan om så mycket mer: mötet mellan Orienten och Occidenten, en frånvarande gud och behovet av att överbrygga kulturer.

Nog händer det saker med denna opera hos åhörarna. Vilken annan konstform kan så övertygande och så kraftfullt påminna om att det finns andra möjligheter, andra lösningar och andra liv än de som påtvingas oss av mer världsliga auktoriteter och intressen? Fram till slutet av oktober ljuder denna erinran.

Opera

Claes Wahlin