ÅSIKT

Egoistisk runa

litterära stenar 2

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Höjdpunkten för det litterära hantverk som heter runsten inföll mellan 950 och 1100-talet. Ofta talas i den korthuggna prosan om härnad i främmande land och ond bråd död, men även gräl mellan bönder, kallade stormän, förekommer.

I det sent kristnade Uppland vimlar det mer än annars av hänvisningar till Gud, kanske som en senkommen avbön för intellektuell tröghet. Kvinnosidan är gravt underrepresenterad, men så föll de också mera sällan för svärdet.

I allmänhet var det efterlevande som reste stenen, men avvikelser förekom. Så i Husby-Ärlinghundra, där dock frågan kvarstår om stenen restes av storhetsvansinne eller i insikten att omvärlden gav fullkomligt fan i författaren. Texten lyder: ”Björn, Finnvids son, lät hugga denna sten till minne av sig själv.”

Gunder Andersson