ÅSIKT

Barnet - en modern Brott och straff

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: FOLKETS BIO
Jérémie Renier och Déborah François i "Barnet".

■ ■Bröderna Jean-Pierre och Luc Dardennes nu aktuella film Barnet, som fick förra årets Guldpalm, har blivit rosad för sin samhällskritiska bild av unga människors kamp för överlevnad i ett cyniskt marknadsdominerat samhälle.

Men den socialrealistiska ytan döljer ett annat budskap. Eller kanske är döljer fel ord, samhällskritiken förstärks snarast genom att filmen har fått en skönlitterär och religiös undertext.

I själva verket följer filmen nära Dostojevskijs roman Brott och straff. Både Raskolnikov, huvudpersonen i romanen, och Bruno i Barnet är utfattiga, Bruno lever på gatan, han hyr ut sin flickväns lägenhet, stjäl, överlever på att organisera ett gäng kriminella småpojkar och säljer till sist sin egen nyfödda baby. Raskolnikov mördar en gammal procenterska för att få tag i hennes pengar.

■ ■Men i hjärtat av både romanen och filmen finns ett religiöst mönster som bygger på berättelsen om hur Jesus uppväcker Lazarus från döden i Nya testamentet. I Brott och straff läser Sonja om Lazarus för Raskolnikov. Berättelsen blir det underliggande böjningsmönster som tolkar Raskolnikovs utveckling. Genom död till liv.

I Barnet dras Bruno allt längre in i kriminalitet och marginalisering. Han hamnar i vad bröderna Dardenne kallar "ett moraliskt koma". Ett slags moralisk död. Denna död gestaltas i Brunos och en av ligapojkarnas försök att gömma sig undan polisen under en bro i det iskalla höstvattnet. Pojken håller på att drunkna och blir till sist tagen av polisen.

Vändpunkten kommer när Bruno anger sig själv som ligans ledare, precis som Raskolnikov.

Men den verkliga krisen, den återfödelse som finns inskriven i de två berättelserna, finner man först på slutet, i fängelset. Raskolnikovs genombrott till ånger och fördjupning sker i fånglägret i Sibirien. En dag bryter något nytt fram inom honom och han börjar gråta, faller på knä och omfamnar Sonjas knän. En andlig transcendens i tillvaron har brutit in i hans stängda själ. Nåd.

■ ■Överensstämmelsen med Barnet är uppenbar. I filmens slut möts Bruno och Sonia - ja, Sonia heter flickvännen! - i ett ordlöst möte i fängelset. Efter några ögonblicks tystnad börjar Bruno gråta besinningslöst. I denna gråt kan de mötas. Han har återfötts ur den moraliska känslodöd som fick honom att sälja deras barn, han har själv mognat ur barndomen.

Maria Bergom Larsson