ÅSIKT

Varför minns vi inte de här?

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Ur David Nessles Proggaren möter poztmodernisten.
KULTUR

Sexmusikalen Let my people come gjorde succé, men kompositören Earl Wilson hoppade av: plötsligt kändes det för snuskigt.

Lizzie Borden, frikänd för två yxmord, blev två musikaler. I den första spyr hela ensemblen i takt.

Pins and Needles handlar om en textilfabrik och sattes upp med textilarbetarna själva i rollerna. De tvingades bli artister på heltid, eftersom musikalen blev en hit på Broadway - i fyra år.

I 70, girls, 70 spelades de flesta rollerna av pensionärer. Många av dem hann dö före premiären på Broadway.

I Rockabye Hamlet stryper Ofelia sig själv med en mikrofonsladd.

Det är något litet av det vi får veta i Martin Kristensons intressanta artikel Musikaler vi inte minns i nyutkomna nr 22 av Kapten Stofil, som också bjuder på David Nessles serie Proggaren möter Poztmodernisten med mera.