ÅSIKT

Skriet från svampmarken

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Sporadiskt förekommande i litteraturen.

Om hur mycket riddarmusseron man måste äta för att drabbas av muskelförtvining. Om osmälta svampar fotograferade i magen på en dam. Om två avlidna medlemmar.

Ärligt talat: när vi först får ögonen på senaste numret av Sporaden, organ för Svampkonsulenternas riksförbund, känner vi hur våra värsta fördomar bekräftas. Skogssvamp kan vara farligare än fotsvamp och svampplockarna med deras knivar aktar vi oss för i snårskogen.

… svampen och älskogen

Ändå inser vi att Sporaden representerar en förtjusande och samhällsnyttig subkultur.

Här finns historia, internationella utblickar, recept och en dos vanligt föreningsmys. Människor som kan och älskar svamp berättar för varandra, lyckan kan vara en björkticka.

De ser svamp överallt och går givetvis i spinn över Marie Hermanssons senaste roman, Svampkungens son, om en man som letar svamp och förför kvinnor. ”Tyvärr är det inte lätt att hitta romaner där svamp ingår som ett viktigt inslag”, skriver recensenten.

… Kantarellen med hatten

Däri har hon alldeles rätt. Svampar förekommer bara sporadiskt i litteraturen. Någon talande svamp i barn­serietidningarna, Jeanna Oterdahls klassiska barnschlager Har du sett herr Kantarell, bor i enebacken / Han kom dit i förrgår kväll med sin hatt på nacken (musik Herman Palm) och några mindre lämpliga svampar som satte sprätt på Lewis Carrolls Alice i Underlandet.

Mer kommer vi inte på, men kan någon läsare tipsa om smörsoppar, blodriskor eller annat spännande i litteraturen så tar vi av oss hatten.

ARTIKELN HANDLAR OM