ÅSIKT

Är det kul att trycka ner mitt huvud i en toastol?

Kristian Lundberg om grabbar som skämtar

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: jennyhargne
Kristian Lundberg fick nyligen Ivar-Lopriset för romanen "Yarden".

Det är samma lynchmobb nu som då. Det är enkelt att gömma sig bakom en anonym grupp och hetsa mot villebrådet – så var det på skolgården, så är det nu på nätet.

Häromdagen gjorde en vän mig uppmärksam på att den litterära sammanslutningen som huserar på www.retrogarde.org hade publicerat material ur mina böcker och skapat ett slags cut-up där man ironiserade framför allt över min senaste roman som berörde lågavlönade inom bemanningsföretagen. Samtidigt publicerade man en upphovsskyddad bild, ett fotografi. Man uppgav att det var jag som hade författat texten. Roligt, eller hur?

Det får man väl bjuda på. Att litterärt tvinga ner någons skalle i toastolen är ju bäddat för skratt. Efter ett tag tar jag kontakt med ansvarige utgivaren som menar just detta – att det är ett skämt, och att han som ansvarig utgivare, och nu citerar jag direkt: ”Om jag som ansvarig utgivare skulle börja dra tillbaka texter så fort någon utomstående blev upprörd vore jag inte mycket till publicist, eller hur?”

Njae. Om man stjäl upphovsskyddat material är man som ansvarig givare just det: ansvarig. Att sedan Carl Forsberg dessutom är anställd av Författarcentrum Väst gör ju inte frågan mindre delikat.

Nu är sidan bortplockad och allt borde vara lugn och ro. Om det inte var för att materialet nu flödar fritt på nätet. En bagatell. Litet får man bjuda på. Grabbar som skämtar. Texten att medelklassungar med en önskan om en svunnen litteratur driver lynchmobb under mitt namn riktat rakt mot dem som ändå inte kan försvara sig.

Så djävla roligt tycker inte jag att det är.

Kristian Lundberg