Aftonbladet
Dagens namn: Magnus, Måns
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur / Opera

Flödande vacker musik och helgalna libretton

Ur ”Prinsessan av Cypern”.   Ur ”Prinsessan av Cypern”.

    I Lars-Erik Larssons skånska hemtrakter har hans hundraårsdag firats grundligt, som i Lund där man i våras genomförde en sju timmars maratonkonsert till hans ära. Det mest spännande inslaget kommer från Malmöoperan som nu presenterar Lars-Erik Larssons kanske mest okända verk, operan Prinsessan av Cypern, som hade urpremiär på Kungliga Operan 1937 men inte hörts av sedan dess.

Malmöoperan framför den försiktigtvis i halvkonsertant form med scenkostym och visst agerande men utan scenografi och delvis med notställ på podiet. Försiktigheten är av nöden. Detta är inte ett verk som motiverar en sceniskt fullskalig och dyrbar produktion, men vi får i gengäld chans att höra mängder med obekant musik av en mycket älskad tonsättare.



    Största problemet är det heltokiga librettot. I första akten möter vi Kalevala-hjälten Lemminkäinen så som han framträder i första satsen av Sibelius Lemminkäinen-svit, där han jagar kvinnor på en ö. I operan, med grötrimsbaserat libretto av Zacharias Topelius, identifieras ön som Cypern (!), och därifrån rövar han med sig prinsessan Chryseis, känd från Iliaden. Framkommen till Finland förklarar hon sig älska Lemminkäinen och vill hellre bo i ett primitivt finskt pörte än i ett slott på Cypern. Förvecklingar fortsätter på samma häpnadsväckande och dramatiskt aldrig motiverade vis. Slutet är i alla fall lyckligt, Chryseis återvänder till sin hemö på ett cypriotiskt skepp, som praktiskt nog finns till hands, medan Lemminkäinen räddas tillbaka från dödsriket av sin mor, sedan han råkat bli ihjälslagen av en herde.



    Den allmänna meningen om Lars-Erik Larsson har alltid varit att han inte är någon dramatiker men väl en gudabenådad lyriker och melodiker. Den värderingen står sig, även efter detta upplivningsförsök. Musiken är ofta flödande vacker, cantilenorna rinner som vispgrädde ur strupen på främst Signe Lind som Chryseis, och Andreas Lönnqvist arbetar framgångsrikt med det hjärtevärmande sköna partituret. Nog skulle det vara värt att sammanställa till exempel en längre kantat av all den vackra musik som finns i denna sceniskt misslyckade skapelse.

Lennart Bromander
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet