Dramaten stänger Elverket

Vad händer i svenska teater när nationalscenen tvingas lägga ned en scen?

Av: Claes Wahlin

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: PER BJÖRN

Ekonomin, naturligtvis, är vad som föranleder Dramaten att avsluta Elverket som scen. I drygt 20 år har den används med framgång, Robert Wilsons Black Rider, Lars Noréns Personkrets 3:1, Cirkus Cirkörs Romeo och Julia, Robert Lepages Needles and Opium och Celestina, för att nämna några minnesvärda.


Det är alltså inte bara friteatrarna som får allt svårare att ekonomiskt kunna bära en scen i Stockholm. När Sveriges nationalscen tvingas till liknande åtgärder så undrar jag om inte teatern som en angelägenhet för ett lands och en stads medborgare börjar gröpas ur mer än vad som är rimligt.
I pressmeddelandet hoppas Dramatens VD Maria Groop Russel att man frigör resurser för att skapa mer teater. Mattias Andersson, som ännu inte tillträtt, ser givetvis en möjlighet att hitta scener längre ut från stadskärnan, vilket är nog så gott.


I grunden handlar det om att de fasta kostnaderna för Elverket är för höga. Hyressättningen för kulturinstitutioner sker efter ett slags marknadsprincip, vilket är minst sagt egendomligt. Om höga vederbörande i de politikerskikt som säger sig värna om kulturen och teatern, så är det just detta som man borde förändra.
Ett år för teater på Elverket återstår, Bergmanfestivalens gästspel kommer där spelas, liksom Staffan Valdemar Holms Kvinnostaden senare i vår. Men sedan kopplas de dramatiska sladdarna till Elverket bort.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.