Vild förälskelse och rasande snygga kostymer

Barbro Westling ser Orlando – ett häftigt äventyr över fyra sekler

avBarbro Westling

Foto: Emmalisa Pauly
Cecilia Lindqvist som Orlando på Malmö stadsteater.

Smärta, kortklippta Cecilia Lindqvist har vanan inne att göra både han/hon/hen-roller och monologer. När Malmö stadsteater satsar på Virginia Woolfs Orlando med scenbild i blänkande gulmetall och med Jenny Wilson på scen är Lindqvist därför självklar i titelrollen.

Hennes pedagogiska tydlighet är rätt för detta häftigt jumpande äventyr om den evigt unga Orlando som hastigt och lustigt lever genom fyra sekler. Med början som favoriserad ung ädling bokstavligen under Elizabeth I, blir han med ens kvinna och fortsätter så in i ett mer trångbröstat 1800-tal och vidare. Lindqvists konstaterande, lätt ironiska stil, att hon både spelar och står bredvid sin Orlando, passar rollen synnerligen väl.

Amerikanska dramatikern Sara Ruhls bearbetning är annars så där riktigt välgjord och blankslipad. Tack och lov för Sara Stridsbergs fantastiska översättning som kommer med märg och språkligt bett.

Att Lindqvist har sin sugande motkraft i Jenny Wilsons explosivt känslomässiga sång till svart romantisk ljudbild motverkar också den glatta ytan. Den övriga ensemblen agerar lekfullt klippdocksaktigt motspelare och spjuveraktiga figuranter.


Det är framför allt en roande kväll på Hipp där eskapaderna över kön och tid kräver sina kostymer. Helle Hallgårds kreationer är rasande snygga med alabastervita plisseringar, frasande svart siden, spretande huvudbonader och stolpiga punkskor. Strålar enskilt gör den vita skridskoscenen där Virginia Woolfs ord poetiskt beskriver Themsens frusna vatten med solreflexer och sikt ned till sjunkna föremål på botten.

Efter århundraden av vild förälskelse och polyamor är det där Orlando slutligen landar, i insikten att allt kan skapas i dikten. Det omgivande blänket försvinner då poeten Orlando lämnar sitt eviga intro ”gräset är … grönt” och febrilt skriver vidare.

Det är flott design på allt i denna genomtänkt estetiska skapelse av Franciska Zahle (scenografi) och Sara Cronberg (regi) och själva leken kring könskonstruktioner väger också nätt och lätt som tyll.

ARTIKELN HANDLAR OM

Orlando

Malmö

Teater