Fula, skitiga och helt utan romantik

Jane Austen som dirty teater

Publicerad:
Uppdaterad:
Amanda Apetrea och Lisen Rosell i ”Stolthet och fördom” på Turteatern.
Foto: Chrisander Brun
Amanda Apetrea och Lisen Rosell i ”Stolthet och fördom” på Turteatern.

TEATER

Hur hade Jane Austens Stolthet och fördom blivit om hennes romanfigurer tvingats isolera sig från sällskapslivet – till exempel på grund av en pandemi? Det undrade kanske ingen någonsin. Men den som kommer över en biljett till scenkonstverket med samma titel, som trots omständigheter haft premiär på Turteatern, får chansen att beskåda en fri, frejdig fantasi om vad som återstår av det romantiska romanstoffet om man stryker alla sociala tillställningar, alla manliga friare, och intrigens tjejsnack.

Och eftersom upphovskvinnorna är desamma som tidigare har gett oss frustande, fnissiga tolkningar av Grottbjörnens folk och tantsnuskiga Harlequinromaner, blir sexuell frustration inte helt oväntat en given drivkraft.


I skepnad av två uttråkade Austen-systrar tar Lisen Rosell och Amanda Apetrea (rejält med) plats i ett avlångt akvarium. Utanför Chrisander Bruns monterinstallation, med väggar dekorerade likt blåvitt porslin och med skyddande plexiglas mot publiken, ryms en exklusiv skara om max åtta personer per föreställning. Dessa får röra sig fritt och kika in när dessa blankrosiga perukfluffiga anti-ladies bjuder på groteskt afternoon tea bland gigantiska tekoppar och av nöden krävda pottor. Solkiga kjortelfållar skvallrar om att det snart kommer att bli riktigt dirty, men en bra bit in i föreställningen gör de knappt något annat än småpratar nästan ohörbart, skriver dagbok, röker pipa och dricker te i stiltjen.

Musikläggningen för tankarna till romanfilmatiseringen från 2005. Ljud av hästdroskor, fågelkvitter och bräkande får ramar in verklighetsbubblan; det signalerar överklassromantik, miljöombyten och händelser som aldrig sker på scenen. En kyrkklocka klämtar då och då, och tiden bara går. Publiken hinner dela systrarnas uttråkning, men efter några hulkande gråtattacker briserar stämningen i humoristiskt kreativa, sexuella rollspel. 


Med burleska, feministiska grepp vrider de ur den romantiska näsduken, på samma kroppsliga vis som gullighetskonceptet tacklades i teamets tidigare performance Cuteness overload, där det också lektes fräckt med tuttar. Här serveras behagen stolt på silverfat och doppas likt tepåsar i kopparna, samtidigt som publiken bjuds på te och shortbread via en smittsäker skepp-kommer-lastat-lösning. Och som om någon skulle lida av snubbarnas frånvaro på festen river duon av Oasis Wonderwall på tvärflöjt och cello i en ljuvligt skrattframkallande showstopper.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.