Ballongbröst & baguetter

TEATER

Storslaget i det lilla formatet av frigruppen Kamraterna

Foto: Kristina Martling och Daniel Ralphsson i ”Brösten på Tiresias” på Årsta Teater.

TEATER Makarna Myrdals pamflett Kris i befolkningsfrågan från 1931 låg väl inom mellankrigstidens idéer om barnaalstring som ett bevarande och ett försvar av nationalstaten. Om grabbarna skulle vara beredda på att gå i krig, skulle töserna göra sin plikt genom att föda många friska och starka barn.

Poulencs kortopera Brösten på Tiresias från 1947, en burlesk sak med libretto efter en pjäs av Apollinaire från 1916, bygger just på tematiken barnafödande och plikt. Terese är trött på att bära oket att vara en underordnad kvinna. Hon vill vara man och kunna gå i krig, men också bli kirurg, journalist, forskare, Savoy­ägare eller vad som helst.

Sålunda får hon skägg, hennes bröst flyger iväg som ballonger och hon ger sig av. Kvar blir den emaskulerade mannen som utan nån annan roll i livet börjar föda barn. Närmare bestämt 40 049 (plus en) stycken på en och samma dag. Ingenting konstigt, med andra ord.

Årsta teater har inte världens mest imponerande scenmaskineri, men frigruppen Kamraterna har under ledning av Dan Turdén ändå lyckats skapa något storslaget i det lilla formatet. Daniel Ralphsson är förträfflig som kvinnomannen med en mimik och känsla för komik som träder fram i rösten. Nathalie Hernborg i titelrollen är ett kraftpaket av frigjord kvinnlighet.

Med enkel scenografi, baguetteregn och spermieliknande ballonger får jag en känsla av härligt dekadent dragshow.

Stick iväg och gör barn för fosterlandet, lyder slutbudskapet. Jag vet inte om jag okritiskt kan skriva under på det.

Det finns ett heteronormativt kärnfamiljs­ideal – alla prideflaggor till trots – som pockar i bakgrunden. Och hur skönflummigt flower power det än må låta med ”ligg för freden” så är fertilitetsfrågan och barnafödande ett högst politiserat minfält.