Ansvaret inte bara Herbert Tingstens

TEATER

Poltisikt mod i teaterregi av Carolina Frände

Foto: Robert Fux i ”Ansvaret är vårt/Tingsten”. Foto: Petra Hellberg

Herbert Tingsten, statsvetare och tidigare chefredaktör på DN, kommer aldrig att bli min hjälte. Hans kärnvapenkramande ligger i vägen, liksom hans arroganta debattstil. Hjältestatus vinner där­emot Robert Fux i rollen som en gällröstad Tingsten när Stads­teatern sätter upp Ansvaret är vårt efter Per Wirténs biografi, i dramatisering av Joakim Sten.

Det är ett vågspel att göra teater om en gammal grävling: om politiken får överväga blir det snustorrt, om privatlivet breder ut sig riskerar eggen gå förlorad. Regissör och scenograf Carolina Frände, som tidigare gjort succé med Fux som Orlando hemma i Skärholmen, navigerar med stor säkerhet mellan fällorna. Eller snarare: går helt med­vetet i båda. Låter det vara ledar­sidetorrt och sentimentalt och allt däremellan: spexigt, koleriskt, kroppsligt, bakvänt. I stället för att ”klä av” sin karaktär framför Fux briljant monologen under påklädning av Tingsten med fettiga bilringar och gubbkostym. Idémakaren T kommer inte ifrån kroppshyddans dödlighet.

Visst kan man anklaga manuset för att vara förstående i överkant - rakt motsatt Tingstens karaktär. Nästan enbart hans kulturradikala åsikter artikuleras - och fulsidorna jämkas av ett sympatiskt självförakt.

Men detta förlåter jag gärna i valtider. Budskapet om vårt ansvar att höja oss över individen, nationen (och Bonnierkoncernens folkpartistiska doktrin) gäller nu. Det patos för politiskt mod, snarare än strategispel, som vi inte får i valrörelsen finns att inhämta på Stadsteatern, Kilen.