Fyndiga ord om ärvd jord

TEATER

Adelns jordägande blir skolteater av Teater Variant

Foto: Teater Variant från Malmö gästspelar på Turteatern med ”Jordägarna”.

TEATER Den svenska jord­ägande adeln kostar skatte­betalarna massor. De får jordbruksbidrag, kommunala bidrag för att släppa in svampplockare på sina ägor (trots allemansrätten), för att inte tala om rot- och rut-avdrag för att hålla sina stolta herrgårdar i stånd. Det är skönt att ­höra sanningen om solidariteten med de rikaste - synd bara att ­ på sin turné (nu i Kärrtorp) ska spela pjäsen Jordägarna mest för högstadie­ungdomar utan rösträtt.

Manus-regi-och-musikansvariga Jonas Nilsson och Johan ­Stavring vill kanske hinna med lite för mycket inom ramen av en ­dubbeltimme. Materialet mixar ihop Björn af Kleens adels­reportage från böckerna Jorden de ärvde och P.S. med stoff från Guillou och de senaste internatskoleskandalerna. Sedan ­ringlas härligheten ner i en flippad form med anor från 70-talets sångglada proggteater, fast med queer­feministisk topping à la 2014.

Den unga kvartetten (Sanne Ahlqvist Boltes, Ronja Svedmark, Agnes Hargne Wallander och nämnda Stavring) växlar stressat men glatt mellan burberryväst och bondlurkskeps. Det är enkelt till­yxat, men också fyndigt och med skolpjäsmod i de blekt ljussatta sång-och-dansnumren. Skrönan om adelsflickan Isabelle som snor åt sig fideikommissets (slå upp!) arvsrätt genom att byta kön är egentligen sorgligare än scen­språket vågar vara. I ena stunden vill hon förändra världen, i nästa är hon en åldrad kopia av pappa ­patron, indoktrinerad till egoism av grupptryck och drömspelsmaror om fattigliv. Ränderna kanske aldrig går ur.