Svidande aktuell maktkritik från 1837

Människan är en sak att sälja i ”Woyzeck”

Foto: Emmalisa Pauly
”Woyzeck” är ett samarbete och föreställningen framförs i två skilda versioner i Helsingborg respektive Malmö.

avBarbro Westling

TEATER

Alla kör med Woyzeck. Som doktorns försöksperson äter han bara ärtor, som kaptenens uppassare är han ständigt på språng. Underordnad, fattig, vanmäktig drivs han till vansinne och mord.

Buchners ofullbordade scenfragment Woyzeck från 1837 eldade på under de förrevolutionära stämningarna. Erik Holmströms nyskrivna version är svidande maktkritik 2019 och rätt upprorisk. Idag finns ju bara individer på en marknad. Du måste vara flexibel och lyda. Woyzeck har blivit en tidsanda, inte en roll.

Mellan svängande studioväggar på Helsingborgs Stadsteater glittrar det spektakulärt enahanda av silverblänk och paljetter. Fyra rasande bra skådespelare på scenen men i skådespelssamhället framställs människan inte som sammansatt längre. Hon bör framstå som bara en sak för att sälja. De människolika dockorna är redan på scenen som talande robotar och dubbelgångare men ännu är de inte så underhållande.

Skådespelarna däremot är blixtsnabba, föränderliga då de säger ord, flera ord, hakar på och bygger ut konceptet. Alla är med på att det är en film, ett tv-spel, VR, en app och var och ens vilja att bidra till att maxa det obeständiga konceptet blir väldigt komisk.

Alla är dock varse vad som gäller. Det duger inte längre att bara göra jobbet. Det gäller att göra det med rätt begeistring och med rätt leende attityd. Det råder marknad för olika personlighetstyper och för omvända språket. Att arbeta utan lön kan leda till jobb senare, att få sparken är att bli sin egen chef och få bestämma själv.

Det är mycket sent i kapitalismen och på jorden. Rappt avlöser de belysande scenerna varandra och den pågående teatern dras också in i det tillstånd som verkligen bara mer och mer flyter. Det märks inte ens när originaltext från Buchner slinker med.

Ständigt springer kroppen på löpbandet, måste skynda till nästa AW medan partnern swishas. Chefen låtsas vara medmänniska i stället för överordnad men kräver annat och mera, forcera, sov mindre per natt, överraska mig. Medan 1800-tals Woyzeck var fixerad i en tydlig hierarki, är vi i dag lika fixerade i krav på att vara flytande?

Woyzeck spelas av samma ensemble parallellt i Helsingborg och i Malmö och som två vitt skilda föreställningar. På Malmö Dockteater är det stolar kring ett bord bara och vardagskläder. Scenen demonstrerar tydligt en knapp ekonomi men också hur väl texten klarar sig på egen hand. Frätande rolig, osedda vinklar och hands on-skärpa.

Texten lever rövare i skådespelarnas tal och kroppar och Holmström begår även glatt lustmord på allt som kallas nyskapande på teatern. Det gränsöverskridande, videofilmandet, det interaktiva, allt samtidigt! Och till sist uppfinner texten publiken som får ta den riktiga bussen, till det riktiga området, där de riktiga människorna bor, för att uppleva teater.

Ensemblen spelar varmt, frenetiskt, besjälat, samtidigt som en robotlik mekanik skymtar likt ett varggrin. Med denna oerhört tankerika och roande Woyzeck inleder Eric Holmström och Helsingborg Stadsteater ett treårigt samarbete. Teatern är att gratulera!

ARTIKELN HANDLAR OM