Erik Holmström (Malmö dockteater)

Pratig terapi i pyttestorlek

Barbro Westling ser Malmö Dockteaters Det nya riket

avBarbro Westling

Foto: Elin Aldén
Malmö Dockteaters Det nya riket med dockor av Jenny Bjärkstedt. På bild även skådespelarna Tove Olsson och Jonatan Rodriquez

Tove har lätt klaustrofobi och söker hjälp hos en kbt-terapeut. Inget jätteproblem, men ändå … Försiktigt komiskt trevar sig samtalet fram. Tove är annars i gång med att samla intervjumaterial till ett dokumentärt dockteaterprojekt. Och där är vi alltså nu.


Tove Olsson, Martin Pareto och Jonatan Rodriguez befinner sig vid konstnärlige ledaren Erik Holmströms avlånga och höga bord som denna gång är dockornas/dockspelarnas scen på Malmö Dockteater.

Det handlar alltså om de personer Tove intervjuat. Och det vi hör är de intervjuades egna ord. Handläggaren på Migrations verket, stafettläkaren, it-chefen, den arbetsvisumsökande, ohyresbekämparen, sjukpensionären.


Femton röster från skilda miljöer - ett tvärsnitt genom det svenska samhället. Men Det nya riket handlar inte om motsättningar och konflikter. Tvärtom råder det en stillsamhet som gränsar till, ja vad? Det respektfulla, för att inte säga höviska, tonläget hos dem som pratar känns för all del som en tillgång. Människor har mer att berätta, är något mer än sina platser i den sociala hierarkin. Men samtidigt stegras min frustration. Är detta då en enda lång terapi av bara prat, prat, prat? Och varför talar de så mycket om rymden, familjefotona i drop box, myrorna som invaderar köket? Varför är alla så fogliga? I all sin lågmäldhet är föreställningen sympatisk men blir samtidigt till en kvardröjande provokation.


På flera plan är Det nya riket ett bredare projekt genom samarbetet med regionteatern Folkteatern Gävleborg och frigruppen Lumor i Stockholm (dit föreställningen går vidare efter Malmö). Idén med dockteater för vuxna är dock densamma. Jag saknar lite av den estetiska fantasi och särskilda omsorg som brukar känneteckna Malmö dockteater.

Men det hindrar inte att det är mycket väl utförda små, små dockrörelser, kaffemuggar, dokument och möbler i pyttestorlek, magiskt riktat ljus som skärper uppmärksamheten på den underligt stingande upplevelsen av teater i pågående nu som detta är.


Fotnot: Recensionen publicerades i papperstidningen 15 maj 2018

ARTIKELN HANDLAR OM