Vågmästarroller

Claes Wahlin ser intensiv noh-teater om den japanske konstnären Hokusai

Av: Claes Wahlin

Publicerad:
Uppdaterad:
Noh-masker från Museum of fine art, Boston
Foto: Lorianne Di Sabato (CC BY-NC-ND 2.0, https://flic.kr/p/qrqRhz)
Noh-masker från Museum of fine art, Boston

Som en del av uppmärksammandet av att Sverige och Japan har haft diplomatiska relationer i 150 år, gästar Japan Stockholms stadsteater med ett Noh-drama, denna traditionsrika och strikt kodade scenkonst.


Första tanken är att Japan ger oss kultur, vilket påminner om hur högt konsten ofta hålls i andra länder. Den andra tanken är att Noh-drama undandrar sig de kategorier som västerländsk scenkonst betraktas igenom. Vad är det vi ser?

Hokusai, efter och om den berömde japanske konstnären som levde mellan 1760–1849, är en knapp timme lång, förmodligen närmast ett smakprov med japanska mått mätt. Huvudkaraktären, benämnd shite, ackompanjeras av musiker, kör och två biroller.


Tillsammans framställer de några scener ur Hokusais liv och konst. Buddhismen är starkt närvarande av Bodhisattva Myōken, en som väljer bort nirvana för att rädda alla jordiska varelser. Och där kommer väl Hokusais konst in, tror jag.

Dramat är nyskrivet, av Ujin Sakurama som också spelar huvudrollen, och följer genrens regler vad avser det formella. Guttural sång, slagverk och flöjt skapar sakta men säkert en allt mer intensiv föreställning där färgstarka dräkter (som säkert har specifika betydelser) och ett elegant glitterregn anknyter till Hokusais berömda våg- och havsmotiv.


Egenartat, delvis obegripligt men inte utan fascination är det ett stycke teater som skiljer sig väsentligt från den vi är vana vid. Sådana påminnelser får vi numera alltför sällan.

Foto: TT / NTB Scanpix
Hokusais berömda vågor
Publicerad:

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.