Förnuft vs känsla

TEATER

TOVE ELLEFSEN LYSANDER ser Jasenko Selimovics pjäs - som inte blev en grand final

Slutet är bäst när Göteborgs Stadsteater sätter Umberto Ecos Rosens namn på scen. Då sjunger Freddie Wadling Blott en dag så som bara han kan och inget öga är torrt i den stora salongen. En tiggare som sjunger som en gud framför det utbrända skelettet av ett bibliotek. Med Jasenko Selimovic som regissör är det svårt att inte associera till det utbombade Nationalbiblioteket i Sarajevo. Ensemblen har förvandlats från medeltida munkar till turister i vår egen tid, och de frågor som har ställts under föreställningen har inte längre några entydiga svar.

Slutet får ett lugn och en gåtfull öppenhet som föreställningen hade behövt ändå från första början.

Istället blir Rosens namn en rätt förbryllande historia.

Den som har läst Ecos roman kan lämpligen följa med i de olika turerna och även dechiffrera vem som är vem av alla olika klosterbröder. Köttets lusta spelar viss roll i ett kloster fyllt med män och kvinnan utmålas friskt som Djävulens träckiga lockbete. Mirja Burlins luder är föreställningens enda kvinnoroll och har som uppgift att ge Daniel Larssons unge munk en handfast lektion i kärlek. Tillsammans med Stefan Sauks "stormästare" William av Baskerville är han centrum i jakten på boken Aristoteles aldrig skrev: Om komedin och det förbjudna skrattet.

I Rosens namn ställs förnuft mot känsla, fanatism mot rationalitet och påvens andliga makt mot kejsarens världsliga.

Men Erik Norbergs dramatisering brister i skärpa och tydliga situationer och på scen blir förnuftet plågsamt förutsägbart och känslorna kanar lätt i väg mot melodramen. Sauks William har alla svar på sina fem fingrar och är den som pekar framåt mot vår tid. Hans stora scen kommer i andra akten när han talar om ett demokratiskt samhälle. Då lyssnar vi.

Förnuftet har en formidabel motståndare i Henric Holmbergs blinde munk, som ger fanatismen en auktoritet och tyngd som annars är sällsynt.

Rosens namn sätter punkt för Jasenko Selimovics tid som chef. Men någon riktig grand final blev föreställningen inte.

Teater

Tove Ellfren Lysander