Både öppna och stängda hjärtan

Cecilia Djurberg ser en dokumentär pjäs som inte väjer för det krångliga

Foto: Maryam Barari
Scen ur Öppna era hjärtan, Stockholms stadsteater.

avCecilia Djurberg

TEATER

I dagarna är det tre år sedan den syriska pojken Alan Kurdi drunknade. Bilden av hans livlösa kropp spreds och väckte sorg över hela världen. Trots det fortsätter flyktingar att drunkna när de försöker rädda sina och sina barns liv. Och rasismen fortsätter att bre ut sig.

När jag går till Kulturhuset Stadsteaterns premiär av Öppna era hjärtan helgen före valet har jag just läst om ett misstänkt mord på en EU-migrant i Huskvarna. På scenen får jag se en mycket finare berättelse, där Samuel Fröler i rollen som ballongflygaren Peter drivs av medmänsklighet och anstränger sig enormt för att ge en döv, rumänsk tiggare ett inkluderande sammanhang, men inte lyckas hela vägen.


Journalisten och dokumentärmakaren Amanda Glans lånar Reinfeldts bevingade uppmaning som titel till sin nya, dokumentära pjäs för att prata om både öppna och stängda hjärtan. I Andreas Kundlers enkelt effektiva, utåtriktade regi, spelas fyra parallella berättelser upp som griper tag och erbjuder nyanser och personliga perspektiv på det som lite omänskligt benämns som en ”valfråga”.

Konflikten mellan ideologi och praktik får kropp när Ann-Sofie Rase i rollen som kommunalrådet i Norberg formar sin förtvivlan. Hon som hade ansvaret för sitt samhälle under skogsbranden 2014 och själv tvingats fly för sitt liv, tänkte ändå skamligt ”äntligen” när den tillfälliga lagändringen om flyktingmottagande kom, trots att hon hade bilden av Alan Kurdi på näthinnan. Den kaotiska flyktingkrisen brände närapå ut henne och hennes medarbetare.

”Allt som händer och sägs på scenen har ägt rum i verkligheten” projiceras mot samma gröna drapering som omsluter Ned med vapnen som spelas på samma scen. Färgen som jag en vecka tidigare tänkt symboliserade fredsduvans gröna olivkvist associerar jag nu med Nordiska motståndsrörelsens allt för ofta viftande flaggor, när Max Ulveson ger oss nynazisten Gustavs berättelse, från radikalisering till ideologiskt tvivel och avhopp.


Ja, det här är en spegling av verkligheten, så komplex den är. Men i stället för att servera svar väcks förståelse för varför politik kan misslyckas, varför vi måste sluta kräva förenklingar och varför vi alltid måste se människorna bakom de politiska frågorna.

ARTIKELN HANDLAR OM