Musik med mjuk retorik

Claes Wahlin hör utmärkt kör och eleganta solister på Early music festival

Foto: Iman Khayyatan
Tjeckiska ensemblen Inégal på Stockholm Early music festival
TEATER

Närmast okänd utanför barockfantaster är den tjeckiske kompositören Jan Disman Zelenka (1679-1745), vars musik öppningskonserten av årets Stockholm Early Music Festival inleddes med. Det är den sjuttonde festivalen som vid det här laget har hittat en stor publik och är den bredaste musikfestivalen i landet.


I år har Kulturarvsåret fått bilda en lös ram för konserter och seminarier; även artefakter som inte går att se med blotta ögat eller avkännas taktilt hör till det europeiska kulturarvet, vilket EU-kommissionären Katarina Areskoug Mascarenhas erinrade om i invigningstalet och som diskuteras på ett av festivalens seminarier.

Zelenka verkade ungefär samtidigt med J S Bach och de vesperpsalmer som den tjeckiska ensemblen Inégal tillsammans med Prags Barocksolister bjöd på torde väckt både lust och nyfikenhet. Det är musik skriven för kyrkoåret och som karakteriseras av en allvarsam lekfullhet. Musiken uttrycker en närmast oförblommerad förtjusning över Guds rike. Med långa, vackra melodislingor och överraskande harmonier avstår den från den mer matematiska, på gränsen till allvarliga kyrkomusik som framför allt Bach komponerade.


Under Adam Viktoras ledning spelade orkestern med en mjuk och samlad klang och god attack. Kören var utmärkt och sopransolister som Gabriela Eibenová eller Lenka Cafourková sjöng lätt och elegant. Bassolisten Martin Schicketanz kunde kanske haft lite mer svärta, men det är en marginalanteckning i en sprudlande konsert och som för en svensk publik borde ge mersmak för Zelenka.

Barockmusiken skiljer sig ju från den i Sverige så omhuldade 1800-talsmusiken. I stället för en musik vars tonspråk än i dag finns med oss i filmer eller reklamjinglar, så har barocken en retorik som inte utan vidare lånar sig till en identifikation i dess förmenta känslor och stämningar. Barocken måste avkodas, just därför står musiken för sig själv.


Festivalen spänner över åtskilliga sekel. Afghansk och slovensk mycket tidig musik, traditionella, folkliga sånger med titlar som ”Det goda vinet” till ”Var är det lilla fåret?” eller ”Man hade kunnat slå ihjäl mig”, följs av musik från pilgrimernas färder, elisabetanska madrigaler eller, naturligtvis, Bach, Telemann och Händel.

ARTIKELN HANDLAR OM

Musik