Gasen i botten för Madame Bovary

Liv Landell Major ser en klassiker bli rena farsen

avLiv Landell Major

Publicerad:
Foto: Mats Bäcker
Helmon Solomon som Emma Bovary.

Madame Bovary är på många vis tidlös. Ett skäl är skildringen av konsumtion som identitetsmarkör och ångestdämpare. Dagens sociologer menar allt mer att människor bedömer varandra utifrån vilka varumärken de visar upp, och att snabba krediter är lösningen för den som egentligen inte har råd.

Regissören Frida Röhl och manusförfattaren Magnus Lindman är alltså rätt i tiden när de väver in moderna fenomen som influencers i sin tolkning av Flauberts 1800-talsroman. Greppet drar upp förväntningarna.


Dessvärre består här och nu-perspektivet mest i att skådespelarna avslutar repliker med ordet ”hashtag” och lägger till något ironiskt. En och annan modetidning skymtar också förbi, liksom lyxiga askar med kända designernamn.

I princip tillför samtidsreferenserna inte mycket, och ansatsen att göra madame Bovary till influencer kommer på skam – vilket må vara hänt. En klassiker borde klara sig utmärkt på egen hand. Dessvärre lyckas Folkteatern förvandla Madame Bovary till utdragen fars.


Flauberts roman innehåller absolut material att bygga humor av, men främst är det ett naturalistiskt drama med massor av detaljer och en eskalerande intensitet. Om man ändå vill ha en komisk inramning gäller det att hålla balansen.

Här kör man gasen i botten direkt, målar karaktärer på fem sekunder, skyndar genom första akten och smyckar varje scen med lustigheter.


Emma Bovary (Helmon Solomon) står bokstavligen i centrum med sina spektakulära klänningar. Hon kämpar på och fyller sin roll med trotsig energi, men verkar inte ha fått mandat att nyansera porträttet i större grad. Emma förblir en ytlig, lättsmickrad brud med vokaler lika trendiga som sina nya skor, fixerad vid status och bekräftelse från sina ”följare”. Mycket mer får vi inte veta om varför hon fräser åt sin klumpige make och skämmer ut svärmor på byn.

Andra akten fungerar något bättre. Den putslustiga grundtonen går över ungefär när Emmas ockrare börjar kräva tillbaka de hundratusentals francs hon dragit på sig i skulder. Den febriga jakten på pengar, den stressade flykten från lögner om lögner och bybornas gemena skvaller pressar unga frun allt hårdare.

Mitt i allt sitter hennes negligerade dotter Berthe, spelad av begåvade Sara Shirpey. Hon håller brandtal om vuxenvärldens ohållbara livsstil, enligt j'accuse-mönster med raseri i Greta Thunberg-klass. En viktig vinkel, men det hjälper inte. Madame Bovary på Folkteatern haltar rejält.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM