Avväpnande primadonna

Cecilia Djurberg ser Robert Fux som Bertha von Suttner

Foto: Bengt Wanselius
Robert Fux i Ned med vapnen! Av Stina Oscarson efter en roman av Bertha von Suttner. 
TEATER

Den politiska höstsäsongen trappas upp på Kulturhuset Stadsteatern och även höstens andra premiär är bygger på klassisk motståndslitteratur med uppenbart budskap till vår samtid: Bertha von Suttners antikrigsroman Ned med vapnen! (Die Waffen nieder!) från 1889.

Författaren lär ha varit den som gav Alfred Nobel idén till fredspriset - och tilldelades det själv 1905. Hennes Ned med vapnen brändes sedermera på de nazityska bokbålen. Här finns en röd tråd till Krilon, som spelas vägg i vägg. Men trots att också teamet bakom Ned med vapnen lockats att applicera en nutida metaram slår den aldrig över här, tack vare Nora Nilssons textcentrerade regi som fördjupar det inledande anslaget framme vid rampen inåt, mot det tidlösa budskapets förtvivlat övertygade kärna.


Stina Oscarson har dramatiserat romanen till en monolog som bevarar mycket av förlagans ton, men samtidigt effektiviserar den till en och en halv timmes personligt färgad teater för primadonnan Robert Fux.

Han bär upp fredsaktivisten Martas gröna krinolin med en energifyllt närvarande, nedtonad elegans och ett nyanserat röst- och gestregister som med en humoristisk twist framkallar berättelsens persongalleri med konstant, njutbar publikkontakt.


Annika Nieminen Brombergs drapering av scen och salong går ton i ton med klänningen och Markus Granqvists ljusdesign kopplar snyggt om känsloläget så att hela rummet skräms av krigets fasa och rodnar ikapp med Martas flämtande förälskelse.

Recensionen publicerades i papperstidningen 25 augusti 2018

ARTIKELN HANDLAR OM