Barabbas vid flygeln

Foto: Barabbas (Peter Järn).
TEATER

Till åtta ostämda klaver gestaltar moment:teater Pär Lagerkvists roman Barabbas från 1950. Disharmonierna är naturligtvis en poäng, även om det inte är samma som för ett drygt halvsekel sedan, när tro och vetande diskuterades i skuggan av andra världskriget. Det religionen gör anspråk på i dag har andra parametrar att ta hänsyn till och Pontus Stenshälls bearbetning letar sig igenom Lagerkvists sökande parabel till ett slags ursprunglig oskuld kring frälsningens grammatik.

Teaterspråket låter samtidens sekulära självklarheter brytas mot naiva men uppriktiga trosförklaringar och vittnesmål. Barabbas (en koncentrerat inåtvänd Peter Järn) går omkring i munkjacka med uppfälld kapuschong. Övriga roller, som alla gestaltas av de tre andra i ensemblen, är vitsminkade och spelar upp de olika stationerna på Barabbas väg med det slags drastiska vardagsdramatik Stenshäll och moment:teater gjort till sitt särmärke.

Men man tar det piano denna gång, ämnet tas på allvar utan att man för den skull lägger band på associationerna utifrån de olika situationerna. Till exempel skanderar ensemblen ”We will rock you”, när de agerar mobben som stenar den harmynta kvinnan ( Eva Rexed). Men det handlar aldrig om att demontera texten eller dess historia, utan just om att se vad som händer när tron söker fäste bland tvivlare.

Välspelat och med vackra, dramaturgiska bågar stakar moment:teater ännu en gång ut en möjlig väg för teatern. Om tron hos Lagerkvist eller religionen sägs inte mycket, desto mer om tron på teatern.

Claes Wahlin