Hemligt möte med det obehagliga

Cecilia Djurberg går på Nattövningar utanför bekvämlighetszonen

Foto: Jonas Eng
”Nattövningar” med Osynliga teatern, någonstans i Stockholm.
TEATER

PERFORMANCE I våras besökte jag Osynliga teaterns Slutet – en fin, konceptuell performance om döden. Nu har samma konstnärsduo, Tomas Rajnai och Jens Nielsen, skapat ännu ett intressant verk på hemlig plats som kretsar kring obehagliga tillstånd. Nu handlar det om rädsla och kontroll.

Samma dag som jag ska gå på Nattövningar får jag ett mejl med uppmaning att åka till Högdalens tunnelbanestation. På plats får jag ett sms: ”Gå till vänster. Vid övergångsstället står en bil parkerad. Öppna dörren och sätt er i bilen.” Jag är inte särskilt räddhågsen, men försiktig nog att inte hoppa in i okända bilar. Att jag lyder instruktionerna bygger helt på det konstnärliga sammanhanget. Och att tre personer till gör detsamma. 


Han som kör bilen har en vänlig men allvarlig ton. Musiken i stereon är malande och dystopisk. Vi anländer till en ödsligt sjavig industrilokal. Hämtas sedan en och en för att göra övningar som bygger på samspel, kontroll och tillit och utmanar den så kallade bekvämlighetszonen. 

I ett rum vill en kvinna dansa med mig, efter att ha berättat en historia om olycklig kärlek. Jag tänker att hon behöver tröst och dansar på integritetens gräns när hon håller om mig allt hårdare och lutar huvudet mot min axel. 


I ett annat rum får jag skyddsmask och ett vapen, med uppmaning att vara försiktig. Där inne sitter en maskförsedd kvinna med ett likadant vapen. Hon härmar alla mina rörelser och det är både jobbigt och obehagligt. Vad händer om jag trycker av? Liksom i ett tv-spel är det jag som har kontrollen, men tänk om det hade varit på riktigt? Hur hade jag reagerat?

Trots sitt enkla arrangemang får Nattövningar dessa frågor att hänga kvar långt efter att bilen släppt av oss i novembermörkret.

ARTIKELN HANDLAR OM

Teater

Konst