Operation Odysseus

Foto: Ramesh Meyyappan i Tyst teaters ”Odysséen”.
TEATER

■ ■ Odysséen är den stora episka berättelsen som verkligen inte slutar lyckligt. I Tyst teaters jättesatsning med manus av Anders Duus gör Robert Farmer den antika krigaren Odysseus. När han efter alla prövningar landar på Ithaka igen är det inte Peer Gynts stjärnögda Solveig som väntar. Penelope, Ipek D. Mehlum, har mobiliserat all sin list för att hålla friarna från livet. När en främmande tiggare avslöjar sig som hennes dödförklarade make finns ingen gnista kvar mellan de två.

■ ■I Josette Bushell-Mingos uppsättning har kriget inga segrare. Det lägger allt öde, även relationen mellan dem som en gång älskade. I det besinningslösa våld som Odysseus hemkomst utlöser dödas även Telemakos, Andreas Falks, dröm om pigan Melanto. En superbt bräcklig Linnea Backgård gör deras kärleksmöten till en poetisk uppvisning i cirkuskonstens reptrick. Men när Penelope resolut blåhåller på sin dygd tar friarna, direktimporterade från Stureplan, ut sin rätt på pigan. I slutet hänger hon där i sitt eget rep – offer i ett krig utan soldater.

■ ■När uppsättningen lyckas är den storslagen och infallsrik. På fondens filmduk jagar stormen fram och dagens militärer kommenterar läget. De trojanska offren för Operation Hästen talar till oss på link från Hades och artisteri av märket Cirkör används med träffsäkerhet.

Men epik lever i hög grad genom det litterära språket. Föreställningen spelas till större del på teckenspråk som – dynamiskt men för outsidern outgrundligt – tenderar att ersätta skådespelaruttrycken. Och det magnifika varvas med plottrigt spel och stereotypa figurer.

Tove Ellefsen Lysander