Trollkonster och champagnebubblor

Musikal om marknadsekonomins magiker Milton Friedman

avCecilia Djurberg

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: Adam Vesterbacka
Malin Tengvard, Lidia Bäck och Madeléne Evertsson sjunger kapitalismens lovsång på Teater Tribunalen.

Den uppländska teatergruppen Östfronten dammar så att säga av den gamla debatten om ”varför all kultur är vänster” med sin musikal Trollkarlen från Chicago. Showen som gästspelar på Teater Tribunalen i Stockholm till och med lördag 25 januari handlar om den nyliberalistiske hjälten och Nobelpristagaren Milton Friedman (1912-2006) och svänger friskt från höger till vänster.

”Vilken värld!” utbrister den trehövdade smokingklädda ensemblen både i början och slutet av den kronologiska berättelsen, som börjar i Friedmans fattiga uppväxt och den stora depressionen. Sen får vi följa med när den blivande trollkarlen, vars formler kommer att förvandla hela världen, upptäcker skönheten i matematiken och senare förser Reagan, Thatcher och Pinochet med goda råd.


Manusförfattaren Dag Thelanders sångtexter är konkurrenskraftigt humoristiska med snärtiga rim som ensemblen tonsäkert bubblar ur sig till Per Wickströms nyskrivna musik. I stället för att se nyktert på läget och den sorgliga röran (då som nu) höjer de sina champagneglas, med den stabila pianisten Anton Glansholm i ryggen, och uppmanar publiken att lämna världen utanför denna kväll.

Så den som sitter och tänker på tråkigheter som friskoledebatter, skandalösa sjukhusbyggen, konkursmässig postgång eller jobbigt normaliserade ordkombinationer, som vinst och välfärd, får skylla sig själv — för här vankas underhållning. Men samtidigt blir det informativt och pedagogiskt som en illustrerad bibel för alla som inte riktigt förstått hur vi hamnade där vi är i dag och hur det gick till när även välfärdsstater som Sverige började nynna glatt på nyliberala melodier.


Regissören Arn-Henrik Blomqvist har förstått att inga satiriska överdrifter behövs för en publik som sitter med samtidens facit i handen. Vänsterörat hör falskheten i den käcka sången om ”vår ofelbara marknad”, trots att den levereras fläckfritt med feeling som får högerörat att digga loss.

I karakteristiska glasögonbågar försvarar finlandssvenska Lidia Bäck rollen som Friedman så övertygande att man tycker riktigt synd om honom när han buas ut av sina kritiker och ständigt jagas av Malin Tengvards Sauron-aktiga Keynes-spöke.


Men vi behöver aldrig bli oroliga. Hustrun Rose (vassa Madeléne Evertsson) flankerar honom troget och han vet att han kommer att vinna i sista akten. Det vet även publiken. Vi får ju dagligen kvitton på hur framgångsrikt, eeh, marknaden sköter allt här i världen.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM